Ögongodis

Lagom till helgen bjuder vi på lite vackra ting att vila ögat på. Förra veckan besökte hela bloggredaktionen Möbelmässan i Stockholm.  

Trevlig helg önskar Hurjagträffadedinpappa!



























Hattifnatt



Är det en svävande hatt du ser?

Jag får göra dig besviken dessvärre. Mycket kan jag men inte allt. Det är en lampa, men inte vilken som helst. Det var på praktiken jag blev kär i dem, hattlamporna. De visade sig vara lite dyra för att låta CSN betala så jag beslutade mig för att göra en själv. Vilket ju gör den en miljon gånger roligare att ha hemma. 



Jag köpte visserligen hatten och tvingades högst motvilligt ta telefonburen hjälp av far och handfast hjälp av vän för att lyckas hela vägen fram. Men jag vill ändå påstå att jag gjorde den på egen hand.




Och för er som undrar om erotiklampans öde kan jag gladeligen berätta att den fått ett nytt hem där jag är övertygad om att den kommer såväl sprida som ta emot massor med kärlek.


Erotiklampan är utnött

Det kanske är en symboliskt skeende på vad som komma skall. Om ett halvår ska ett helt liv packas ihop och ta vägen någon annanstans och Eskilstuna kommer försättas till ”en stad jag en gång bodde i”. Det är som alltid tråkigt och vemodigt när något gammalt och kärt går i graven men samtidigt välbehövligt med nytt och fräscht.

Sen jag kom till Eskilstuna har min orangea lampa varit mig trogen såväl när jag bott ditom som hitom ån. Pliktskyldigt har den lyst upp mitt hem och spridit ett rött, smått erotiskt värmande sken. Det är inte lampan det är fel på, det är mig. Jag har fått inspiration från annat håll och lampan har därför i dagarna kastat sina sista strålar och har nu monterats ner. Ersättaren är ännu inte helt färdigkonstruerad men jag kan skvallra om att det är ett hemmabygge (såklart). 



Om någon är sugen på att införskaffa en fint fungerande erotiklampa går det bra att höra av sig till HJTDP! 


Baksmart

Jag brukar ta andras recept och kalla dem för mina. För det känns ju onödigt att mottagarna av mina julklappar ska underrättas om att det är någon annan som står bakom kompositionen, när det trots allt jag som slitit i köket. Tycker inte att jag framstår i lika god dager då och så vill man ju inte ha det, på julafton av alla dagar. 







Plugg? Eh!

Och som alltid så här i kursslutspurter när jag egentligen borde sitta dagen lång och plugga (dvs rita på min tonfiskburk) gör jag något helt annat:










Dagen efter

Alla barn längtar efter julafton. Själv har jag alltid längtat efter juldagen. Julduken ligger kvar på frukostbordet, pyjamasen förblir på hela dagen. Inga prestationskrav finns kvar, man kan pilla på julklapparna i lugn och ro. SVT visar filmer från förr. Man kanske tar en tur i pulkabacken. Livet är gött.

Jag har nu äntligen hittat en liknande dag, som kan återupplevas flera gånger om året. Den kallas: Dagen efter loppis. Terapeutiskt pill, sanering, lagning och fixande. De nya inventarierna uppnår efter år av åldrande sin fulla potential igen. Jag strösslar kärlek över dom, vartefter jag ser på dom med moderlig blick och suckar nöjt.


Den rostiga verktygslådan hade sin charm. Men med ett stycke överbliven plast i botten, och lite möbeltassar i botten blev den fulländad. Aldrig mer ska du behöva utsättas för fukt, det lovar jag dig min älskade!


Projekt Fågelnästet

Nedan följer resultatet av ett projekt som tagit sin tid utan att det egentligen varit särskilt omfattande. Tanken bakom föddes då jag gick runt och tyckte att jag hade ett tråkigt sovrum (del av min etta avsatt för sömn) samtidigt som jag led av lite halvdille på fåglar. Nu är projektet klart och detta faktum gör mig mer tillfreds än själva resultatet. Tillåt mig presentera Fågelnästet: 

Före:




Efter:



Under arbetets gång försvann halvdillet på fåglar. Jag kände att det behövdes en räv för att upprätthålla den biotopiska balansen i mitt sovrum. Så jag googlade på "fox".



NEJ! Det var ju inte en sån fox jag ville ha!



Nu så!

Klart.







Om sanningen ska fram, vill du ligga med min plåtlåda?



Som jag kämpat med att få till en poäng med detta inlägg. Har försökt att låta tråden om hur jag ständigt är på jakt efter den perfekta pennan nå fram till inläggets syfte. Provat att berätta om hur jag släpade min resekamrat runt halva Paris för att finna dyrgripen. Jag har provat det mesta för att dölja mitt egentliga syfte men allt har fallit poänglöst platt. Så jag ger upp och säger helt enkelt rakt ut vad jag vill få fram:

Detta är min nya plåtlåda. Den är perfekt att förvara pennor i och den är skitsnygg och jag vill skryta om den.







Symmetri

Nu har det hänt. Något som jag i min vildaste fantasi inte trodde skulle vara möjligt i vårt loppisbeklädda hem. Det var så ouppnåeligt att jag inte ens la ner någon kraft på det. Men nu har det alltså hänt ändå.

Symmetri. Symmetri mina vänner. Smaka på ordet.


Här, i vårt enkla lilla sovrum finns nu en balans jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Samma färg på sängborden. Olika modell, men vad gör väl det? Sänglampor i samma modell. Köpta på två av varandra oberoende loppisar. Någon liten nyansskillnad och olika färg på strömbrytarna. Men det ser man knappt. Pappskylt som täcker den kala väggen. Den sitter dock varken helt centrerad, eller rak, så det sticker lite i ögonen. Men vad tusan. Vi har ju skapat symmetri. Symmetri. Nära på i alla fall.




Sneak a birdpeak

"Projekt Fågelnästet". Snart på en blogg nära dig. Ett spretigt projekt.




The adventures of Alice in Wonderland


Alice bjöd en julikväll in till strandfest för födelsedagsfirande, med tillhörande tårta och dans. I present fick hon ett fotoalbum att samla
sina äventyr i. 














Love is in the air


Adobe Illustrator och jag har inlett ett förhållande. Hittills har vi skapat eldflammor, en kompass och en studentmössa. I sommar ska vi umgås utanför skolmiljön och lära känna varandra på riktigt, på djupet. Kanske går vi hela vägen och låter en ritplatta vara med. Jag tror detta kan bli en långvarig romans.







Växthus



Det finns äckliga kvinnor som har på tok för många katter. Det finns ohygieniska gubbar som samlar på jättekonstiga saker. Folk som är så besatta av något att det tagit över deras liv. Själv har jag 0,656 växter per kvadratmeter. Är detta ett tecken på något?







Tidigare inlägg
RSS 2.0