Vi på Hurjagträffadedinpappa gillar alla våra läsare, vare sig ni är klasskamrater, vänner på andra sidan Sverige, smygläsare, rymdvarelser eller potentiella pappor. Lite mer än andra gillar vi dem som vågar kommentera men mest av alla gilllar vi dem som skickar brev och saker till oss. 

Hade vi haft en motsvarande kategori till killar vi gillar hade denna läsare hamnat där men hon får nöja sig med ett stort och hjärtligt TACK!

Den nya kursen är också den tredje sista innan examen kan kvitteras ut. Denna gång verkar det som att vi måste närvara på föreläsningar och göra saker däremellan, det vill säga läsa kurslitteratur och skriva pm.  Det känns ovant och jobbigt men också skönt med ett strukturellt upplägg och en lärare med både pondus och polo.

Kanske är det så här det ska vara att vara student: gå till skolan fler än två dagar i veckan och ägna sig åt studier även kvällstid. Vad vet jag?

... i Tonfiskstaden. I ett och ett halvt år har jag varit sjundedelssambo med min vän Jo. Vi lärde känna varandra under de äldre tonårens hårda tid, ingen av oss kunde väl då ana att våra liv nio år senare skulle komma att sammanstråla i den sörmländska smestaden.

Nu har min inneboende sovit sin sista natt hos mig, Johanna ska jobba i en ny stad framöver.

Hon var en klippa under fadäserna förra hösten och hon har har varit en återkommande anledning för mig att städa min lägenhet med jämna mellanrum. Hon har roat mig otaliga nätter med sitt prat i sömnen och jag kommer sakna hennes laktosmejeriprodukter i kylskåpet, vars närvaro påmint mig om min korvälskande vän, även de dagar hon inte varit här.

Tack för allt Jo, hoppas du kommer trivas i din nya stad! 

Ja det var en djupsinnig dag. Trots att det var lite dagiskänsla över pysselstunden. Dagens kursintroduktion tog plats på Konstmuséet. Vi gick loss med papper och sax, tuggade tuggummin för att fästa på Beata Bouchts tuggummiskulptur och strövade runt, observerade, funderade och reflekterade.

Tanken med den här bloggen var väl kanske aldrig att endast vi själva skulle förstå vad som skrevs på den. Ibland händer det dock ändå att man blir så uppe i ett pågående projekt att man tror att hela världen kretsar kring en själv och ens filminspelning/skrivuppgift/matvanor/ekonomi eller allmänna bekymmer. Eller jag kan kanske tala för mig själv på den punkten i stället. Mina privata problem omvandlas ibland till universella, både i och utanför det här forumet. På sätt och vis är det ju inte så konstig att man skriver om det man vet och det man upplever. Men för att det ska vara någon som helst poäng för andra att läsa om det, så kan det ju kanske vara bra att sträva efter att åtminstone förklara sina insideskämt när man drar dom.

Därför kommer här en nästan färdig version av filmen: En slackers samvete.

Jag vet att det har varit en del insidebloggande angående just den, men jag lovar att jag ska försöka bättra mig på den punkten i fortsättningen. Lite i alla fall.

Filmen är en inlämningsuppgift i kursen Fritt berättande. Den är skriven, producerad, regisserad, filmad, klippt och redigerad av Slackerteamet bestående av: Richard Larsson, Sofie Pettersson, Robin Bolinsson, Helen Faraji och Frida Rundqvist.

I rollerna: Robin Bolinsson - Slackern & Samvetet.

Inhyrd röst: Gustav Rosensköld - Berättaren och Samvetet

/ Frida

Innan Emelie tog Gustaf under armen och drog till Odense hann hon med en lektion, lite discodans och skolk från Projektledningen.

Det är lite komiskt att vi valde denna kurs för att slippa fröken-segare-än-sirap men istället lyckades få magister-trögare-än-kola. Han är allt vad man inte föreställer sig att en lärare i projektledning är. Han behärskar i och för sig en del amerikanska uttryck som ”what ever va?” och ”buisness” men i övrigt skulle han lika gärna kunna misstas för en slöjdlärare, som till exempel skulle kunna heta Rolf. Han har galna röda ögon, ögonbryn som fått växa utan överseende och stora händer. Han rycker på axlarna när han ljudlöst skrattar åt sina skämt och han trivs bra i västar.

Det pratades om hårda processer, om mjuka processer och om mjukhårda processer. Nätverkskillarna påpekade att ”kontrasten mellan mjuka och hårda processer kan vara förödande för hela spelbranchen”. Jag förstår inte. Istället spenderade jag första delen av föreläsningen åt att avgöra om killen i raden framför mig led av mjäll. I desperation och för vår egen överlevnad köpte Sofie och jag Coca Cola och koffeinberikad choklad på rasten. Det var kul så länge det varade men utmynnade tyvärr i magknip.

I klassen finns en kvinna i klimakteriet som helt och hållet ignorerar alla oskrivna regler som finns på högskolan. Man får aldrig, aldrig leda in läraren på ett sidospår som inte har med lektionens ämne att göra, allt som sinkar en föreläsning är strikt förbjudet. Men hon fullkomligt ratar denna vett och etikett, utformad för allas trivsel. Istället har hon ett konstant pågående internsamtal med läraren, då hon hummar medhållande med allt han säger och hon inflikar ständigt kommentarer och försök till humoristiska inslag.

Kvinnan gillar bekväma koftor och lila attiraljer, idag ett lila hårband som höll ihop hennes långa grå fläta. Hon föredrar förmodligen djur framför människor och har med största sannolikhet fler än tio katter hemma, som mer än gärna får slicka henne ren runt munnen efter varje måltid.

Det var synd om Emelie som missade lektionen men jag tog anteckningar åt henne:



Och jag kom tillslut fram till att det inte var mjäll. Det var en kombination av utebliven hårtvätt och vaxrester som gav upphov till mina misstankar. Hårbottnen såg frisk och välmående ut i övrigt.

Jag välkomnar helgen med öppen famn.

//My

Här kan ni som missade dagens seminarium ta del av fullständiga anteckningar från föreläsningen.



M