Så länge det finns glass finns det hopp
Den avslutande pitchen (eller var det en redovisning?) blev väl inte det vi hoppats på, men ingen orkar nog bry sig när läraren aldrig verkar förstå vad vårt projekt går ut på. Kommunikationen i denna kurs har varit minst sagt trevande och lektionerna några av de mest långdragna som hållits. Men i slutändan besitter vi faktiskt bra mycket mer nyttig kunskap om projektledning än vad vi nog trodde vi skulle göra när allt drog igång.
Det är dags att lämna "världens bittraste kille" åt sitt öde och diskussioner om korrupta nätverk lär vi nog inte stöta på igen på ett bra tag framöver. Måndag morgon ansluter vi oss åter till IDT.
Men allt kommer inte förändras. Glasstester kan bedrivas i alla städer så länge det finns glass och en solig bänk. Emelie skulle egentligen också bidra med en provsmakning till detta inlägg, men den enda nyheten som fanns kvar i GB-frysen var enligt henne så liten att den var "ett hån mot glass", så hon åt en Daimstrut istället.
Glass: Happe me, happy you
Provsmakare: My
Betyg: 2 av 5 potentiella pappor
Omdöme: Chokladen var god men tog slut för fort. Jordgubbssylten var allt för fast i konsistensen och gräddglassen inte tillräckligt följsam mot tungan. Otroligt kort träpinne att hålla i, men det innebär ju i och för sig bara mer glass åt förtäraren.
Red. anm. Vi vill belysa att glass ju alltid är glass (alltså gott) och att låga betyg knappast betyder att glassen är oätlig.
/My
Dagens goda gärning
Igår när jag var ute och gick så hittade jag en korthållare med massa kort i drällandes på marken. Det visade sig vara inte vilken korthållare som helst. Utan Kommissarie Fredrik Andres W:s från Eskilstunas eminenta poliskår. Först så tänkte jag att det nog inte var så uppskattat att han hade tappat bort sin polislegitimation, så jag försökte få tag på kommissarie Fredrik Anders W. personligen. När det inte lyckades ansträngde jag mig ytterligare lite och ringde polisens växel.
Tanten där försökte få mig att gå ner till polisstationen och lämna in korten. Men nån måtta på min trevlighet fick det ju ändå vara tyckte jag, så istället skickades det ut ett blå/vitt fordon av märket Volvo (?) med två prima exemplar av uniformerade män. Tack för det Sörmlands polisen!
OBS! Polisen på bilden har ingenting att göra med dom välklädda, muskulösa och praktfulla exemplaren jag skådade idag. Om det inte var någon av dom som tog kortet dvs.
/ Frida
Utsikter och insikter
Var på bodybalance i helgen. I slutet av passet var det dags för avslappning och meditation. Vi låg på rygg, rullade över och la fötterna bakom huvudet. Instruktören pratade med behaglig stämma om att andas djupt och koppla bort världen runt omkring och bara fokusera på oss själva. Hon uppmanar oss att ställa frågan?
"Är jag nöjd där jag är just nu?"
Där jag är just nu? Med mitt ansikte inkört mellan mina lår menar du?
Jag hade inget bra svar på den frågan.
/My
Double Agent
Här har vi en tjej som tar tag i saker och ting och arbetar för en vackrare värld! Hon kommer med välmenta råd till pojkar som tror att det är okej att ha på sig fula ryggsäckar, hon gör insatser när det gäller tv-spels-diskussioner och hon jobbar aktivt mot mobiltelefoner hängandes i byxlinningar!
Hon tilldelas därför fyra av fem potentiella pappor för sina ansträngningar som "Double Agent".
Vi har länge funderat på att införa en ny kategori i stil med Honor vi hatar men det har inte riktigt känts helt politiskt korrekt att ha den jämte Killar vi gillar... För att inte få FI i hasorna (det räcker bra med dom extremistiska islamistiska samfunden och alla landets hånade dyslektiker) så vill jag i stället slå ett slag för en rolig videobloggerska från New York som tipsar killar om hur dom egentligen borde uppföra sig för att... Eh ja... Just den biten utelämnar jag nog för FI:s skull tror jag.
Softa tankar
Helst bör retrodraget vara framträdande. Helst bör tyget vara tvättbart och ganska förlåtande. Helst bör färgen passa in i min i övrigt ganska grafiska och svart/vita värld. Helst bör priset vara extremt lågt. Helst bör frakten vara billig och inte involvera att jag behöver hantera en släpkärra. Helst bör komforten vara oerhört fantastisk. Helst bör Ikea inte ha ett finger med i spelet. Helst bör inte myrorna det heller. Helst bör det inte krävas tandborste och jiff för att bacillförsäkra historien. Helst bör...
/ Frida
Veckans makthavare: Juholt
"Tagning 100!" Stackars sate som står och filmar! Och vad är grejen med gräsklippningen i bakgrunden? Är det ett fotomontage? Varför klipper någon egentligen gräset i skogen? Känns som ett gediget och något otacksamt jobb... Men någonting ska väl skattepengarna gå till å andra sidan!
/Frida
Rent mjöl i påsen
Världen blir så mycket roligare att leva i om rågmjölspåsen är fin istället för ful. Nu behöver man inte göra som Leila. Först hälla upp mjölet i en vacker rosa keramikskål för att därefter hälla det i baksmeten (samtidigt som man gör en konstpaus och förföriskt blinkar mot kameran). Nu kan man skopa direkt från påsen. För nu finns Garant.
Sedan jag började på högskolan har jag fått upp ögonen för design. Och tur är väl det antar jag, med tanke på vad jag läser. Då är det lite lustigt, hur en sådan som jag, som vet hur lätt det är att påverka någon med design, själv är den som påverkas mest. För jag är makalöst lösaktig när det kommer till fin formgivning.
Och jag har fullkomligt kapitulerat, lagt mig på rygg och låtit matvarumärket Garant dra över mig med allt de har. Jag älskar Garant. Jag vill ha allt. Jag vill att Garant ska få monopol över all mat i hela Sverige. Jag bryr mig inte om hur det smakar bara jag får ta med varorna hem och låta dem stå och vara fina i mitt skafferi.
Byrån bakom förpackningsdesignen är tydligen BAS brand identity. Det råkar jag bara veta, att maila Garant och ställa en sådan fråga skulle aldrig falla mig in. 
/My
UNDER CONSTRUCTION
Glasstestfest och mansunderkroppar
Därefter genomled vi ett segt seminarium i en "mansdominerad krets" som läraren antydde. Det är distraherande att sitta med bänkarna mitt emot varandra, jag är så ovan vid att se underkropparna på mina kurskamrater när vi sitter i en föreläsningssal. Det finns helt plötsligt så mycket mer att se, skor, skakande ben och gud vet vad. Och så måste man tänka på hur man sitter själv, tycker det är skönt att slippa tänka på det annars. Men igår var det bara att härda ut. Tur att vi hade laddat med glass.
Glass: Daimstrut Pear Dream
Provsmakare: My
Betyg: 3 av 5 potentiella pappor
Motivering: En frisk päronsmak om än aningen svag och artificiell. Saknar den lena gräddglassmaken från vanliga Daimstruten. Trevlig glass men jag slår inga volter utan nöjer mig med en kullerbytta. Men visst var denna glass större förr? Eller är det jag som vuxit? Se bara mina gianthands!
Glass: Cornetto Enigma Vanilj & Hallon
Provsmakare: Emelie
Betyg: 3 av 5 potentiella pappor
Motivering: Cornettostrutarna gör dig aldrig besviken. Det är glass i en strut, med olika garnering kan man säga. Årets nyhet skiljer sig så till vida att garneringen avancerat till att bli även fyllning, hela vägen ner i struten. Smaken på hallonsylten är helt ok, om man gillar hallon. Utseendemässigt borde den kunna bli lite roligare. Mer strössel säger jag. Det blir inga stående ovationer från min sida, men den är helt klart en fullt funktionell glasstrut.
Glass: Twister Fruit
Provsmakare: Frida
Betyg: 3 av 5 potentiella pappor
Motivering: Smakar ungefär likadant som den gamla vanliga Twister. Skillnaden verkar vara att dom bytt plats på färgerna. I mitten där det förut var gul sorbet är det numera röd, och runt om där det förut var röd sorbet sitter i stället den gula. Ja, ni förstår. Den gröna sorbetglassen däremot är utbytt mot vanlig hederlig päronglass, vilket inte riktigt faller mig på läppen. Egentligen så är det nog mest för att jag gillar att sätta mig på tvären, för smakförändringen är ytterst marginell. Varför inte vara lite vild och galen och byta smak nästa gång man lanserar en ny glass?
/My
Wherever I lay my hat, that's my home...
Det händer att jag uttrycker mig negativt om staden där jag för tillfället lägger min hatt. Rätt ofta, till och med. Det kan ju tyckas vara illojalt och poänglöst, för det är det ju, men det ger mig utlopp för lite av den frustration jag känner när folk stirrar skräckslaget på mig om jag råkar fråga en främling om vad klockan är eller var närmaste Mcdonalds ligger.
Häromdagen vandrade jag till exempel planlöst och oroligt omkring i Västerås med en stor karta i handen, och inte en enda människa som jag försökte få ögonkontakt med för att be om hjälp, ville ens lyfta blicken från trottoarkanten eller ta ur sin ena hörlur ur örat. Hade jag sett någon som såg så vilsen och borttappad ut som jag måste ha gjort, då hade jag nog gått fram till dom och frågat om jag kanske kunde hjälpa till. Men icke. På den här sidan Sverige gör man liksom inte sådana saker. Det finns bara inte.
Men så idag, och här kommer äntligen sensmoralen i historien, började en okänd kille på bussen ge mig råd om hur man bäst gjuter gipshänder. Jag blev så chockad över att någon lade sig i mitt högljudda, men ändock privata resonemang, att jag nästan höll på att glömma att svara. "Om du använder gipsbindor och gör en form först, så är det ju bara att gjuta i den sen!" Bara sådär!
"Eh... Jaha! Oj... tack!" När jag väl kom till sans igen så blev jag nästan lite rörd över hjälpsamheten! Det gjorde hela min dag på nåt vis!
Jag kanske har helt fel inställning? Jag kanske visst kan låta min hatt ligga här utan att gnälla? Jag kanske till och med kan erbjuda hjälpsamma och välmenta råd angående lite allt möjligt till medresenärer på bussen? Det är ju deras problem om dom kissar ner sig, inte mitt?! Och har jag tur så blir dom rörda och tacksamma och känner sig lite mer hemma än dagen innan?
/ Frida
Inte alla prickar på tärningen...
Jag vet att jag kan vara lite elitistisk ibland. Jag uppskattar intelligens helt enkelt. En annan sak som jag uppskattar är uttryck som handlar om människors brist på detsamma. Den senaste tiden så har jag googlat runt lite och hittat flera nya favoriter:
Han har inte alla mackor i brödrosten. Han har sina flingor i olika paket. Han har inte alla indianer i kanoten. Skrivaren är på med det finns inget bläck i patronerna. Han har inte alla nötter i påsen. (Det sistnämnda kan ju i och för sig tyda på helt andra problem!) och många, många fler.
Jag tycker så mycket om den här typen av fraser att jag skulle vilja samla alla i en bok. Om den inte redan finns, för då vill jag ha den i födelsedagspresent. Tack på förhand!
/ Frida
Vitsigt värre
Ordvitsar är något av det bästa som finns, om Hurjagträffadedinpappa får tycka till. Samtliga skribenter är uppbokade på annat håll, annars hade vi självklart ställt upp i SM i ordvistar ikväll. Mycket beklagligt.
Det kanske inte längre känns som någon vits att gå men har du vägarna förbi huvudstaden så insisterar vi ändå på att du tar en sväng förbi Bio Rio kl. 20.00 ikväll då mästerskapet går av stapeln.
MER INFO
Smakprov:
"Vad säger man i slutet av en texmex-middag?"
"Taco adjö!"
"Varför luktar alla Beckfilmer svett?"
"De saknar anti-Persbrant."
/My
LOST LIONEL
Dagens piktogram
/My
Kärt barn har många namn?
En hockeylegendar i Kvicksund
Så här dags varje vecka har det blivit tradition att ge läsarna en inblick i det jetsetliv vi bedriver i Västerås. Jag talar förstås om Projektledningen.
Den som varit uppmärksam har säkert märkt att det finns gott om utrymme under föreläsningarna till att ägna sig åt andra göromål. Men jag anstränger mig verkligen för att lyssna och hänga med, men så kommer jag hela tiden på mig själv med att tänka på annat. Då försöker jag, för att inte göra föreläsaren ledsen, i alla fall titta på honom under tiden så han får intrycket av att jag lyssnar. Men inte ens det kommer jag ihåg att göra någon längre stund.
Istället synkroniserade vi våra kalendrar, bokade in jobbintervjuer och jämförde vem av oss som innehar den mest perfekta pennan i sin väska. Emelie vann.
En kär kurskamrat bar en hårrosett idag, inköpt sent 80-tal eller tidigt 90-tal gissar vi (åsikterna går isär här). Tyvärr kan jag inte visa upp en bild på kreationen därför att det skulle blivit en penibel situation att be att få ta kort på den. Eller ännu värre, bli upptäckt när jag i smyg försökte fånga den på bild (om den ens skulle få plats). Den behövs nämligen helst bevittnas med egna ögon, men jag ska försöka göra den rättvisa i ord: Det var en grön gigant i rosettsammanhang, som inte bara höll samman håret utan dessutom samlade upp det i en slags sidenpung. Makabert och fängslande på en och samma gång.
Vi avlägsnade oss i förtid och tog istället med oss Gabbe på promenad i Västerås innerstad. Be mig inte beskriva uttrycket på den pojkens ansikte när vi drog med honom in på Röda korset. Lyckligtvis fångade jag en snarlik variant av det på bild, inne på Lagerhaus.
Vi hade (jag anser mig då tala för alla) en mycket trivsam eftermiddag tillsammans, trots lågt blodsocker överlag. Att vi i Kvicksund på bussresan hem såg en kändis källsortera satte knappast sorti på den redan upprymda tillvaron.
Inte han till vänster.
/My
Dagens i-landsproblem
Idag slog jag antagligen rekord i snabbast inhandlade par skor. Jag fick till och med beröm av Gariel som sa att han aldrig hade varit med om att en tjej hade varit så effektiv i en skobutik! Eller nåt åt det hållet i alla fall. Så långt är ju allt frid och fröjd. En till att-göra-grej avbockad och mina fötter slipper dessutom vara ständigt plaskblöta.
Det är bara det att jag hatar att ha nya skor! Det känns som om skorna är ute och går med mig och inte tvärt om. Det riktigt lyser om dom vita delarna och jag får en väldigt stark impuls att hoppa i vattenpölar och skita ner dom. Men det kan man ju bara inte göra med ett par sprillans nya skor. Det går bara inte! Så jag får väl gå runt och känna mig skinande och glänsande på ett konstlat och obekvämt sätt tills problemet löser sig den naturliga vägen. Dagens i-landsproblem?
/ Frida
Bylines
Bildbevis
Här har ni alla tvivlare. Den finns visst och så här ser den ut. Kebabsåsen. Som inte är en blandning mellan "den röda" och "den vita". Ett starkt argument för att det är denna sås som är den äkta såsen är att den har ett namn: kebabsås. "Den röda" och "den vita" känns i jämförelse väldigt abstrakt och diffust. Fallet avslutat.
/My
Joel Bitar
När jag hittar tråden på flashback om vad Joelbitar-Joel gör idag tänker jag för en kort stund: Vad då gör idag? Han gör väl samma som när han var 6? Han äter gräs och skriker när han egentligen borde vara tyst? Han har ju downs syndrom för tusan. Det är ju inte som om han vaknade en dag och plötsligt hade rätt antal kromosomer?
Jag läser en stund och tydligen är det fler som är inne på min linje angående vad Joel egentligen gör idag. Några hävdar dessutom att han är död. Kvävning till följd av pommes frites. Det finns andra teorier också, men dom flesta verkar vara eniga om att det troligen var Mc Donalds fel. Flashback, denna källa till oändlig visdom.
Många efterlyser "The return of Joel", "En större bit av Joel" eller "Joel- 20 år senare." Jag tycker att det låter som en lysande idé! Jag får för mig att jag älskade Joelbitar! Varför kan jag annars signaturmelodin utantill?
Sen börjar jag läsa om alla som aldrig riktigt förstod poängen med det kultförklarade barnprogrammet. Hur dom var lite rädda för Joel, eftersom han var så oberäknelig, äcklig och störig. Hur vitsen med programmet varit att visa barn hur lite skillnad det egentligen var mellan ett barn med en utveckligsstörning och dom själva, men att den varit så liten att ingen riktigt förstod vad som var fel med Joel - bara att det var något fel.
När jag funderar lite på det, så kommer jag ihåg att det var så jag kände också. Jag drar mig till minnes en liten dagiskamrat vid namn Josef som alltid brukade slåss och bitas och ha jättemycket snor runt näsan. Hur han alltid geggade med maten och hur äckligt jag tyckte att det var. Och så kommer jag ihåg att man inte fick tycka det, för att han var precis som vi. Vad då precis som vi? Hade det inte underlättat för alla parter om vi hade förstått att han inte hade samma förutsättningar? Att reglerna inte var rättvist utformade? Hade inte det varit mer värdigt än att vi var rädda för en liten välmenande mongoloid kille som inte hade samma impulskontroll som vi andra?
Någon i Flashback tråden har hittat bevis på att Joel lever, men diskussionen om hans död fortgår på något vis ändå. Någon skryter om att ha startat ryktet från första början. En annan skryter om att hans kompis kompis byggde duplo med Joelbitar-Joel när han var liten. Någon hittar fram ett gammalt avsnitt som heter "Joel plockar sniglar och äter gräs" och jag skrattar så jag nästan kissar ner mig. Det hände verkligen ingenting i det där barnprogrammet. En teori är att det är därför 80-talisterna blivit så förtjusta i dokusåpor, för att formatet känns bekant sen barndomen. Ja? Kanske? Fast jag hatar ju dokusåpor?
En annan sak som diskuteras är alla andra riktigt märkliga barnprogram som sändes under den tiden. Men det får nog bli ett senare inlägg...
/ Frida
Profeten Gunnar
Biologi-Gunnar var en äkta kuf. Med hopkrupen kroppshållning efter ett liv av noggrant studerande av skalbaggar i mikroskåp, drog han med oss på exkursioner och lärde oss analysera vatten, sätta bakterieodlingar och att vi däggdjur äter genom det som från början är vårt anus.
Lektionerna inleddes med skämt om vilka nötter vi elever var. Gunnar var i sitt esse tillsammans med skolans andra biologilärare. Ornitologi-Jörgen som om möjligt gillade fåglar mer än dyngbaggar. Knackade man på hos biologiexpeditionen öppnades en centimeterstor springa och i glipan skymtades ett par stirrande ögon. När man efter uppmaning uppgett sitt ärende fick man sedan utanför en stängd dörr snällt invänta klartecken på om man hade tillåtelse att stiga in i skolans allra heligaste kvarter eller ej. Tillslut öppnades alltid dörren och Gunnar sken upp som en sol med plirande ögon och ett underbettsleende utan dess like.
Jörgen tyckte om att avbryta våra lektioner bara för att tala om att vi inte skulle lyssna på något som tokstollen Gunnar sa. Varav Gunnar kontrade och sa att vi inte skulle lita på den knäppgöken. Så stod de bara där och flinade lurigt åt varandra.
Men han var inte dum Gunnar. Han lärde oss allt om förflyttningar i jordskorpan och om följder som förkastningar och tsunamis. Han berättade hur man i Japan byggt kärnkraftverk på just förkastningar. Inte så smart tyckte Gunnar och förberedde oss inför att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske ett jordskalv med medföljande konsekvenser. Sju år kan vi konstatera så här i efterhand.
Biologi-Gunnar hade en hel drös med andra skrämmande profetior, följder av människans förbrukning av jorden och dess resurser. Låt oss hoppas han inte prickar in dem alla.
Så här luriga kan man se ut när man är 17 år och på biologiutflykt för att studera hur biomassan i skog, sjö och mosse förändras med tiden. Det var grejer det!
/My
Jag kan kalla dig Manpojk, men inte populär!
I år igen. Precis som varje år. Jag stör mig på att allt som krävs för att bli skickad på turné och få representera Sverige är fluffigt hår och blekta tänder. Ingen som helst substans. Ingen tonsäkerhet. Ingen känsla. Utan en trallvänlig melodi med text som handlar om att man vill bli poppis så att man får sin brud!
Jag har inte ens följt spektaklet förrän ikväll. Ändå blir jag upprörd och investerar min tid i att tycka att det är förjävligt att den bortadopterade sista Jonasbrothern kunde vinna över riktiga artister. Jag säger inte att det var ett starkt startfällt. Men det fanns ju låtar som inte trycktes ut genom en ackord-maskin och texter som inte var skrivna av en inhyrd mellanstadietjej på en lunchrast. Skit samma. Jag bryr mig inte... Men du ska fan inte komma och tro att du är populär din nasala snorunge!
/ Frida
Melodifjanteriet
Jag har aldrig haft mycket till övers för klämkäcka äckelduktiga acneärrade sångerskor som upptäcktes av Bert Karlsson, startade sina karriärer innan sin menstruation och har en stor förkärlek till klyschiga powerballader med texter utan någon som helst innebörd. Men Sanna Nielsen kan fan sjunga så jag ryser, det får jag ändå erkänna.
Däremot så borde det utlysas skottpengar på hennes stylist och eventuellt även hennes frisör. Någon med tillräckligt stor budget som vill offra sig?
Och vem fan tog med den där satans Saade i år igen?! Herregud!
/ Frida
Chokladbollprogrammet
I dagarna två har jag representerat Informationsdesign på Högskoledagarna. Det vill säga då Mälardalens Högskola lastar bussar fulla med elever från gymnasium närsgårds för att rekrytera dem till framtiden. Elever där en stor del inte befunnit sig på plats om den fria viljan fått råda lika fritt som deras hormoner.
Fick oförberedd hoppa in och tala till Sörmlands ynglingar första dagen. Det kändes lite läskigt att vad jag säger kan komma att påverka deras framtidsval. Läskigt och samtidigt oroväckande eftersom jag råkade säga att vi i Lättläst lär oss skriva till funktionsnedsatta.
Andra dagen bemannade jag mässbordet och gick mest runt i min kavaj med "crazy t-shirt" under (så som vi lärt oss att man ska) och drack upp Pepsin vi skulle bjuda på. Försökte charma alla potentiella informations- designers men det är svårt att konkurrera med nätverksnördarna som dragit dit ett helt band-hero. Jag nätverkade så gott jag kunde på mitt sätt och tror jag skötte det ganska bra. I annat fall så var jag ju snygg i kavajen åtminstone. 1-0 till Textdesign!
Tack vare förmånliga kontakter (mig) var ett av de studentarbeten som visades upp, Emelies Kokbok för utomjordningar. Receptet på chokladbollar låg uppslaget för allas beskådan och tillslut började gymnasiekidsen kalla oss för "Chokladbollprogrammet". Så knasiga de är.
/My
Breaking new ground
Robert Robotsson vs Hulken?
Han är knappast den första och definitivt inte den sista att bli utsatt. Vi har en tendens att fråga ut somliga människor vi inte känner så väl, men vill lära känna. Och då måste man ju våga ställa de där lite oväntade och ibland obekväma frågorna. Med Gabriel spillde vi ingen tid och tog tillfället i akt när han, intet ont anande, frivilligt satte sig i en bil med fyra helt okända tjejer redan första dagen. Lite besvärad och påhoppad var han kanske till en början men verkar nu ha funnit sig till rätta i sitt nya sällskap.
Som svar på min fråga suckade han och svarade sedan:
"Nej, jag börjar nog bli som er..."
Det känns bra, vi inte bara tvingar folk att dela med sig av sitt mest privata, vi gör också om dem till oss.
/My
Komisk kommatering (nu med rättstavning)
En smula homosexuell
Världens bästa Glenn Hysén stöttar sin son och säger att han är stolt över att han vågat komma ut. Det är inte utan att man förstår honom. Way to go Anton! Härmed utnämns han till Årets Homofil av Hurjagträffadedinpappa!
/ Frida
Lilla Kalle och Arga snickarn
"Åååh! Kakel!" Lyckan lyser i ögonen på en tioårig lite grabb, för i köket finns det kakel. Imponerad fortsätter han sin färd genom huset: "Titta mamma! Uttag!" Glädjen över att se förvaringsmöjligheterna i pojkrummet bubblar över och han utbrister: "Låååådor!!!" Och sedan, inte ett öga torrt här, ser han kronan på verket och går beundrande fram till fönstret och suckar: "Och ett element."
Jag kan förstå att det i en småbarnsfamilj blir lite svårt att hinna med allt på hemmafronten. Det blir stökigt. Det kanske blir slitet och lite nedgånget. Man kanske inte prioriterar inredning. Men allvarligt talat! Om man har dom ekonomiska förutsättningarna och inte lever i övrig misär, då ska inte ens barn behöva bli överlycklig för att det finns uttag istället för livsfarliga kablar eller för att han kan skruva upp värmen på sitt rum. Då är det fan nåt som inte står rätt till! Ibland har jag faktiskt full förståelse för att arga snickarn är arg.
/ Frida
Live från projektledningen 2
13.19 Loe säger att klockan är 100 och att vi börjar nu. 100 och 100... det kan man ju inte vara 100 på riktigt.
13.20 Mitt på här kommer vi ha en 20 minuters rast, men om man behöver ta sig ett snack så får man det nu på direkt. Tydligen så behöver vår grupp prata. Aj?
13.22 Då kör vi! (Det var Gabriel som önskade att det skulle vara med, så det fick det såklart!)
13.23 Föreläsaren har tydligen nyss lissat. Jag vet inte vad det är men det rimmar på kissat.
13.24 Föreläsaren heter Ulrika och vill förmedla insikt till oss. Tack för det!
13.25 En konstpaus innebär att ge större uppmärksamhet mot föregående ämne än kommande. Jaså.
13.27 Tekniska problem i bloggandet. Fetstilen vägrar vara med. Attans
13.28 Ejropäjiska socialfonden. Därifrån kom tydligen lejonpengarna till hennes fina projekt.
13.29 Hållbar samhällsutveckling kan vara på många sätt och har att göra med allt möjligt.
13.30 Nu kom flättanten in försent och ropade hej. Tjaaa...
13.31 För att ha ett projekt som fungerar måste man ha en bärande idé. Insikterna haglar verkligen!
13.32 Strängnäs kommun, föreningsliv sy ihop idé förankra idé reaslisera prejekt stadiet bla bla bla...
13.33 Skarpa projekt är verkligen ett modeord på MDH. Säger inte så mycket oftast.
13.34 Jag gillar den här powerpointen bättre än den sist. Kanske för att Ulle är informatör själv? Men dom har allt lite väl mycket text.
13.35 Mångkulturellt är också ett modeord. Men bra ändå på nåt vis.
13.36 Skapa förutsättningar för korsbefrukning mellan deltagarna i projektet. Det krävs att dom träffas i fysisk form. Som flickan sa.
13.37 Här får vi tydligen lära oss social hållbarhet. Även kallat folkvett?
13.38 Att förstå platsers identitet är viktigt när man jobbar med strukturell samhällsbyggnad. Och Där ringer Loes telefon!
13.39 Tråden är tappad. Vill du ha hjälp att hitta den igen Ulle så kan du läsa vår blogg!
13.40 Hon tror att mångfald ligger kvar som ett begrepp fortfarande. Menar hon att det är tråden eller menar hon att ordet skulle ha försvunnit?
13.41 Alla hade fil kand förutom konstnärerna i projektet. Men dom var yrkesverksamma och det säger ju en hel del? Eller?
13.42 Chefsansvar innebär personalansvar. Insikterna fortsätter att överträffa varandra.
13.43 Dom flesta kan engelska. En del kan basal arabiska. Är det det som är mångfald tro?
13.44 Den fysiska verkligheten är ett projekt. Eller nåt sånt.
13.45 Målet är att verkligheten ska mötas i Strängnäs? Nu har jag nog tappat den berömda tråden själv!
13.46 Det är tydligen självklart att vi känner till Selön. Jag kommer bara att tänka på salt, jag vet inte varför?
13.47 Det ger mig verkligen insikt att Ulle-bulle räknar upp alla som någonsin sponsrat hennes projekt.
13. 47 "Vi behöver ju sitta på stolar" och nu hälsas det till familjemedlemmar till höger och vänster.
13.48 Tydligen så är det någons pappa som har hjälpt till med elen i projektet. Killen säger att hans pappa aldrig har hållit på med el. Det låter spännande det här!
13.49 Ful och rörig mindmap på skärmen. Jag hade kanske fel förut?
13.52 Det största är att kunna kommunicera. Men kärleken är större. Eller nåt.
13.53 Tror man att man vet bäst och har rätt hela tiden, då får man problem. Mmmm
13.54 Man ska förhålla sig transparent. Genomskinlig?
13.55 En strategi som lönade sig var att rekrytera folk. Från arbetsförmedlingen. Strategi och strategi...
13.56 Gabriel målar en gubbe och målar den grön med överstrykningspenna. Han börjar bli som han umgås.
13.59 Vilket språk ska man berätta på. Berätta vad Ulrika? Berätta vad?
14.00 Vad får man av dom som är i projektet? Arbetskraft? Huvudvärk? Räkningar?
14.01 Dynamiskt styrdokument som går att böja om och är föränderligt. Det ska ersätta gantschemat. De som var fållade i en fåra skulle strypas. Den som fattar räcker upp en hand!
14.02 Färgkodade strukturplaner. Vad praktiskt. Jag gissar att My gladeligen skulle färgkoda våra grejer. Post-its kanske? Jag vet att du vill! ;)
14.04 Paus för reflektion angående insikter!
14.08 Varför blir lärare alltid förvånade över att det är så tyst när dom frågar saker? Själv tycker jag mig se ett mönster...
14.09 Varje suddgummi och varje gem måste budgeteras för. Det låter skittråkigt!
14.10 Graaaattis Gaaabriel! Det är du som är budgetansvarig!
14.11 Moms och overheadkostnader. Jag fattar faktiskt inte ett skit nu. Så jag kanske borde lyssna lite.
14.13 Offentliga upphandlingar diskuteras. Det har jag gjort vid middagsbordet i halva mitt liv. Det kanske inte var så dumt ändå, för den här biten fattar jag mer av.
14.14 Nu har vi det här med transparens igen. Vad då? Finns det inget ord som säger mer än genomskinlighet? Är det inblick det handlar om? Det verkar inte så.
14.15 Konstnärerna var från sex olika län. Styrgruppens namn på powerpointen. Är detta något man borde komma ihåg?
14.17 På grund av är inte samma sak som tack vare! Herregud!
14.19 Nu tror jag att det räcker, för nu är det nog snart paus och det här inlägget är 100 mil långt. Eller i alla fall långt.
/ Frida
Snorar och Streamar
Ibland är det tur att man lever på 2000-talet! När man är sjuk till exempel! Nu kanske ni tror att det här ska bli ett inlägg angående medicinska mirakel, men sådana diskussioner överlåter jag till mina kära klasskamrater. Nej, jag är tacksam för någonting helt annat än modern medicin. Även om det ena givetvis inte utesluter det andra.
Jag är tacksam för att kunna streama ändlösa timmar av töntiga tjejfilmer utan att någon behöver se min förkylda nuna och mitt otvättade hår. Framförallt så är jag lycklig över att ingen behöver se vilka filmer jag väljer. Om jag så vill se "En prinsessas dagbok 2" så kan jag göra det utan att skämmas. Eller nej. Skäms gör jag ju givetvis. Men inte i närheten så mycket som jag hade gjort om jag hade hyrt filmerna jag kollar på nu, på Videomix! Hur gjorde man när man var sjuk på den tiden när man fortfarande hyrde film i butik? Jag har svårt att komma ihåg faktiskt...
/ Frida
Äntligen!
/My
Gräsligt öde
Ber om ursäkt för dålig humor. Måste lära mig hålla truten.
/My
Limerick-skidspecial
över danskarnas blodbad fasa
så han skida till Mora
mana till uppror stora
och i hans spår vi varje år masa
/My
Mer kråkhumor
Det var det sista fågelskämtet, jag lovar. Tror jag.
/My
Tack för en god gärning
Det är högsäsong för att söka jobb till sommaren. Och jobb har jag sökt och finner mig nu i stadiet då jag spänt inväntar svar från mina potentiella arbetsgivare.
Så vaknar jag väldigt plötsligt med ett ryck i morse av att någon skriker "Ringhals!!". Sömnig och yrvaken sätter jag mig upp och försöker förstå varför namnet på kärnkraftverket ringer mig i öronen och står med stora versaler (blå med vita konturer) på min horninna.
Just fan. Där kan jag ju söka jobb, varför har jag inte tänkt på det? Det råkar också ligga ganska lägligt, ett stenkast från mitt sommaruppehälle. Så jag lämnar raskt sängen och slår på datorn. Finner att Vattenfall söker en redaktör och två informatörer i sommar. Sista ansökningsdag? Idag.
Tack hjärnan för den ingivelsen, du har gjort dig förtjänt av att vara dagens kroppsdel!
/My
Bostadsrätt, bostadsfel?
Med helgtidningen Evelina, som delas ut till alla hushåll utom studenterna, kom bilagan Hem&Bostad. Lite som DN Bostad, fast utan stylade lägenheter och ettor för tre miljoner.
Det fantastiska med de här bostadsrättsannonser är rubrikerna. En fyra i Årby marknadsförs som: "4:a sällan till salu". Inte så konstigt kanske med stadsdelens ofördelaktiga rykte. Jag gissar på att "4:a sällan köpt" hade kanske varit en mer passande rubrik.
Men annonsen under tar ändå priset:
Det är alltså en lägenhet på Norr med okänt antal rum, på 84 kvadrat till salu. Här kan du bara flytta in! Det finns så många olika möjligheter till betoningar i den här korta meningen, som gör den meningsfull på så många olika vis:
- Okej, så här kan jag bara flytta in. Jag är med andra ord fast här i hela mitt liv, för det är praktiskt omöjligt att flytta ut.
- Det är bara att flytta in. Allt är på plats, möbler ingår. Golvet är torkat, elavtal är gjorda och kylskåpet är fullt. Eller?
- Jag kan bara flytta in. Jag kan alltså inte telepatiskt transportera mina möbler från min förra bostad, utan det krävs några dagars konventionell flyttaktivitet.
Hur den här meningen är tänkt att tolkas vet bara mäklaren Marketta Thureson, som antagligen formulerat annonsen. Men vid närmare eftertanke. Det spelar nog ingen större roll med tanke på kökets osmakliga inredning.
/Emelie
Redaktionen spånar
Många galna förslag var på tapeten i förmiddags när Hurjagträffadedinpappa sammanstrålade för att diskutera sin framtid i bloggvärlden. Flygplan med banderoller efter sig, vattenballongkrig i marknadsföringssyfte, tårtkastning, inhyrning av mellanstadieklass med tillhörande trottoarpratare och många fler ganska okonventionella och något poänglösa idéer togs upp på agendan.
70% av tiden ägnas åt att titta på skidstaffetten och käka Mys väldigt goda scones, dom andra procenten var oreglerad spåning av värsta tänkbara sort. Vi lyckades ändå få ett antal nya uppslag och framöver kommer kanske vissa justeringar noteras eller passera obemärkta förbi.
Jobbet med att definiera rollerna på redaktionen avslutades hastigt och lustigt när ingen ville ta på sig rollen som ansvarig utgivare. Med detta vill vi ha sagt att vi avsäger oss allt ansvar för vad som publiceras här, i den mån det inte är till vår egen fördel.
The Social Network
Trots att diskussioner om sociala nätverk på förekommen anledning står mig upp i halsen nuförtiden, så har jag velat se The Social Network sen den kom ut på bio. Den levde mer än väl upp till mina förväntningar och visade sig vara riktigt tänkvärd, även om man kanske kan ifrågasätta både motiven bakom filmen och etiken i att porträttera en nu levande person på ett sånt sätt som görs.
Facebooks grundare Mark Zuckerberg framställs som en ganska osympatisk, likgiltig och sorglig kille helt utan karisma och social kompetens. Historien som berättas är både fascinerande och tragisk, men kanske hade jag känt mer med huvudpersonen om han inte hade haft fullt så mycket tunnelseende eller varit riktigt så naiv. Hade det inte varit för hans badtofflor, myströja, stora visioner och allmänna ointresse för pengar och framgång så hade jag nog tyckt direkt illa om honom. Räddningen blir någonstans att hans mål är ganska osjälviska och även om det hintas om att han skulle ha startat TheFacebook för att få tillbaka en gammal flickvän, så är inte det i karaktär med hans övriga handlande.
I stark kontrast till datasnillet Mark står hans rumskompis Eduardo Saverin som är jordnära, ambitiös, klok och mogen för sin ringa ålder. Trots att han stämmer sin bäste vän på miljontals av dollar, verkar han på något sätt vara en lojal, omtänksam och i grunden välmenande kompis. Rykten säger att den riktiga Eduardo haft ett finger med i filmen och det är inte utan att jag förstår varför sådana florerar, sanning eller ej.
Det är dock väldigt spännande att följa hur idéerna till världens största sociala nätverk föds och hur alla plötsligt vill ha en bit av kakan. Giriga intressenter lurar i varje hörn och ingen verkar ha rent mjöl i påsen, inkluderat huvudpersonen själv. Justin Timberlake gör birollen som Napsters grundare och gör ett bra jobb med att framställa honom som en paranoid, knarkande och manipulerande parasit. Huruvida det är en rättvis bild låter jag vara osagt, men han får in ett antal dräpande kommentarer om skivbolagsbranschen så mina konspirationsteorier kan vara aningens överdrivna...
"Would you buy a Tower Records?"
Viktiga och relevanta ämnen tas upp och aktualiteten är svår att komma ifrån. Upphovsrätt, uppbyggnad av framtida sociala mönster och nätverk, att skapa nya behov i ett samhälle där tjänster är på väg att bli viktigare än produkter, musikindustrins framtid... etc. etc. Att däremot hävda att det här är en film som "definierar en hel generation" tycker jag är att ta i lite väl mycket, eftersom jag inte ens tycker att den beskriver en hel generation. Filmen är gjord med utgångspunkten asociala, högpresterande nördar och det är genom deras glasögon man följer händelsernas utveckling. Tjejerna är kanske i viss mån med för att markera killarnas prioriteringar och brist på social förmåga, men filmen hade nog klarat sig lika bra utan den enkelspåriga bilden som de bidrar med.
Filmen får ändå fyra av fem möjliga potentiella pappor. Stort plus för garderoben som var både tidsenlig och personligt autentisk, men det jag framför allt gillar och tycker är inspirerande är att en 19-åring som hoppat av college kan åstadkomma så mycket, trots att så många mycket mäktigare och mer erfarna personer, arbetar emot honom. Men det är ju förstås egentligen Mark Zuckerbergs förtjänst och inte Hollywoods.
"Det är bättre att uppfinna sitt eget jobb än att få ett av någon annan" är ett fritt översatt citat från filmen. Jag kan inte annat än att hålla med!
/ Frida
Fantabulöst ordinär tanke
Någonstans har jag läst att ingen tanke är unik. Eller någonting åt det hållet. Ingenstans hade jag däremot läst eller hört ordet Fantabulöst, förrän jag skrev det i ett sms till My och lyckligt tänkte att jag hade kreerat ett nytt ord. Ett systerord till Emelies mycket användbara Marvelöst. Någonting att skryta om på bloggen. Sedan valde jag att googla. Jag fick 2 410 sökträffar. Så var det med den originaliteten. Marvelöst hade däremot bara förekommit 182 gånger tidigare i webb-baserat skriftspråk och var således lite mindre ordinärt.
Skit också! Tydligen, enligt någon löjlig blogg om allt och inget, så är det Eddie Izzard och inte jag som myntat uttrycket. Jag tycker lite mindre om honom nu, sen jag upptäckte det!
Grejen är att jag vill gärna få lov att tänka unika tankar ibland. Jag vill leva i visshet om att det finns en poäng med att min hjärna fungerar som den gör, alternativt inte gör det. Varför blev jag virrig och ostrukturerad och sifferdyslektisk om jag inte åtminstone får vara kreativ i utbyte?! Om jag inte får det så är ju det enda jag kan göra att försöka anstränga mig för att vara lite mer som alla andra? Känns det rättvist?
Jag röstar för att vi skrotar Google helt enkelt. Det är ju ändå inget att ha!
/ Frida
Utnyttja er yttrandefrihet!
Även om vi här på Hurjagtraffadedinpappa givetvis tycker vi är allra bäst själva har vi fått lära oss att respons och kritik kan sitta fint ibland. Vi är inte de som blundar för verkligheten och vill absolut inte sluta som insnöade Libyska diktatorer som ger blanka fan i folkets åsikter. Alla ni som varje dag nervöst biter ner naglarna när ni följer vår jakt efter pappor (eller vad bloggen nu egentligen handlar om, det kan man ju fråga sig), nu är det dags att göra er röst hörd.
För att få en nytändning planeras på fredag en sconesfika med te. Då får ni inte vara med. Däremot får ni i förväg gärna komma med kommentarer, tips och idéer som rör bloggen. Innehåll, formgivning, språk, allt mellan himmel och jord kommer tas upp för diskussion. Kanske har ni någon vild bloggfantasi ni aldrig fått leva ut? Tankar och åskikter, positiva som negativa är välkomna så länge det inte förkommer särskrivningar.
Bidrag mottages enklast i form av kommentarer eller via mail: hurjagtraffadedinpappa@hotmail.com. Det går också bra att konfrontera oss personligen till exempel på stan eller på högskolan men oannonserade hembesök känns lite obehagligt och undanbedes bestämt.
/ My
Skogräns
Hej jag heter My och jag kan inte träna i svarta skor. Det är något psykologiskt jag inte vill gräva djupare i förrän jag fyller trettio och ändå måste gå i terapi. Det är som det är bara. Tyvärr var jag inte medveten om mina begränsningar när jag köpte ovanstående skor.
De är som synes av märket Nike, som jag alltid kommer vara obetalt språkrör för. De är snygga och mycket multifunktionella. Utmärkta för att i högt tempo utföra gracila hopp och rörelser i, springa jättesnabbt eller om man föredrar att ta sig fram i mer sansade hastigheter. Jag har haft deras vita likar ett år och har enbart beröm och rosor att ösa. Men eftersom det bara inte går med dessa svarta försöker jag nu kränga dem till någon annan mindre psykologiskt skoinskränkt.
De är använda blott en motvillig gång. Kostade 500 kronor men du får dem för 350. Storleken är 38. Det vilar ingen förbannelse eller annat fuffens över dem.
/My
