Jag tänkte som alla ni andra som följer Sveriges semifinal via tv, att det sänds live och att man inte kan kräva mycket bättre och mer aktuell dokumentation om man inte befinner sig på plats. Men se så fel jag hade. På nyhetskanalen.se kan man se matchen SUPERLIVE! Super är ju allt som oftast lite bättre än det ordinarie tillståndet. Superman är ju ingen vanlig man utan en superman, han är inte snabb han är supersnabb och superstark. Man kan ju tycka att definitionen på superlive då borde vara snäppet bättre än live, att man är där själv, IRL så att säga, som ungdomarna säger. Men så verkar ju inte vara fallet, jag är fortfarande kvar hemma. Jag vet inte vad det innebär men det måste ju vara lite bättre än live, varför annars slänga ut ett sådant ord i cyberrymden? 



My

Bredvid min diskbänk - på köksön, som man skulle kunna kalla den med lite god vilja, har jag numera en gedigen samling med diverse skadat gods från ikeas kökssortiment. Nu kan man som nära vän/före detta pojkvän/mamma/ytligt bekant/bloggläsare tänka att det är lite typiskt vissa delar av hurjagtraffadedinpappas redaktion, och det kan man absolut ha rätt i till råga på allt. Men den här gången tänker jag faktiskt inte axla ansvaret för kraschade skålar utan botten och sylvassa glas som inte tål diskvatten knappt. Jag känner nämligen att Ingvar Kamprad är en bättre person att skylla på i detta nu. Det är alltid bra att ha en syndabock har vi ju kommit fram till!

Ingvar, jag tror att jag talar för minst två av redaktionsmedlemmarna när jag säger att det får bli skärpning på dig om inte en allvarlig bojkott av dina matdon ska inledas från Vasbergsgatans kokvrår. Ingen av oss önskar nämligen fler incidenter med blod på utsidan av kroppen i stället för på insidan.

Tack på förhand!

MVH Frida

Det är fredagkväll. Hjärnan är dränerad efter de senaste dagarna och har nu valt att hålla konstant låg aktivitet. Trots det briljerade jag efter egen uppfattning i På Spåret, lyxade till kvällen med en Coca Cola och jag tror att det är fest i Bellmanrummet här intill. Kan inte se något genom titthålet men jag tycker mig uppfatta berusade röster om jag pressar örat mot dörren. Huvudvärk har gjort att jag sökt mig bort från reklamkanalernas baluns, ikväll är det public service för hela slanten.

Jag tittar på Östnytt och fjärdeklassaren Simon som inte vill att Gillberga skola ska läggas ner för han tycker om ”fröknarna, maten…och...lite mer”. Mamma Lena är grövre i mun: ”Ett dråpslag för bygden!” hävdar hon upprört med rödfrusen näsa.

Eskilstuna kommun hyr in en ny väghyvel, ett monster. Som en vägplog fast mycket starkare och väger hela arton ton! (Motsvarar ca 220 potentiella pappor eller 2.5 afrikanska elefanter, red. anm.) Väghyveln är specialanpassad för att ta bort hårda isvallar längs vägarna i Sörmland. ”Kan man få bort de stora isklossarna på gatorna med den här?” frågar reportern snöröjaren Lars Larsson.  ”Ja” svarar Lars. Han ger tyngd i intervjun, en primärkälla som väcker logos. Lars hade roligt på jobbet idag.



Kulturnyheterna porträtterar en man som sågar itu dalahästar och sätter ut dem på märkliga platser i en gruva. Nordanvinden över Östersjön kommer bli frisk i morgon, ni som ska däråt. Själv går jag till sängs.

/My

Ibland när jag blir lite nervös av en eller annan anledning, märker jag hur min hjärna lämnar kroppen och hur min mun tas över av okända aliens som inte alls delar mina egentliga åsikter och som babblar på om diverse hemska saker i en evighet tills jag slutligen lyckats återta kontrollen genom att bestämt säga till på skarpen. Oftast är det någon av dessa tre scenarier som inträffar:

1. Jag skryter ohämmat om löjliga saker som är helt irrelevanta.

2. Jag blir stenhårda FeministFrida som inte bryr sig om något och vars åsikter mestadels är ämnade att provocera. FeministFrida kommer i två versioner – med alternativt utan skryt.

3. Jag låtsas att jag vet saker om allt möjligt som jag inte har någon som helst koll på.

(Notera att den röda tråden här är just skryt)

När jag väl kan behärska mig igen är det ändå redan försent att reparera skadan som mina hjärtligt ovälkomna gäster har lyckats åstadkomma och jag bryr mig inte ens om att försöka.

Självgod som jag är har jag länge trott att det bara är mig dom roar sig med att ta över och att jag är ensam om att tappa kontrollen vid dom mest opassande tillfällen. Men så häromdagen träffade jag en kompis kompis som verkade ha samma symptom. Som en slags förlängd och utdragen version av Tourettes. Det var smärtsamt att bevittna. Så nu vet jag hur ni känner. Förlåt!

/ Frida

Jag känner att vi behöver skärpa till oss lite och leva upp till tv-programmets rätta namn, nu när vi har bytt dag och allt! ”Halv åtta hos mig” kan inte längre fortsätta att vara en halvfjösig grådaskig kopia av Helge Skoogs stolthet till underhållningsprogram! Nu får det vara nog helt enkelt!

Jag ser det här klippet som en utmaning och som en spark i ändan. Froe och hans mannar har gjort ett fantastiskt jobb, och nu är det upp till oss tjejer att visa var kylskåpet ska stå och producera någonting med lite mer substans än vanligt! Helge – your dead meat!

Putslustighet i all ära, men den gör sig inget vidare vid mer högtidliga tillfällen som till exempel i analyser av forskningsrapporter. Jag gör det tydligen till och med omedvetet nuförtiden. Käckar till det med finurliga formuleringar eller små ordvitsar. Det här håller inte. Jag måste öva mer på att skriva tråkiga saker. Men tråkiga saker är det värsta jag vet! Dom är så himla tråkiga att ha och göra med!

Idag tog jag dock tjuren vid hornen och betade av en ansenlig mängd med tråk. Sofie ställde upp och hjälpte mig. Det var nog tur det, för jag hade drabbats av apatiska sjukan och kunde inte hantera tråkigheter själv. Synd att jag har precis lika mycket tråk kvar, om inte ännu mer. Fan vad tråkigt. Trååååk!

/ Frida

Flö: Dialektalt uttryck när man lägger artigheten åt sidan och inte ber utan berättar för en person att den ska flytta på sig.

Situation: Det är knökfullt på Gympozz och alla andra träningsanläggningar kan jag gissa. Och det är ju kul. Att folk vill starta det nya året med att bli hälsosamma och börja träna.

Problem: Men om cirka två veckor har hälften av alla nya ansikten fallit bort och en vecka senare har även andra hälften fallit för soffans bekvämlighet och andra undanflykter och allt kommer bli precis som vanligt. Jag vet det. Ni vet det.

Lösning: Jag uppmanar till massflöning av alla som inte är där för att stanna. Ni slutar redan nu, så blir det mer svängrum åt oss som inte bara inbillar oss att vi ska träna hela våren utan faktiskt kommer göra det också.

Förtydligande: Om det verkar som jag antyder att jag är lite bättre än alla andra, så är det en helt korrekt tolkning.

/My

Härdsmälta. Alla enheter allerted. Rädda. Larma. Släck. System failed. Tillfälligt avbrott. Var god försök senare. Harddrive meltdown. Psykbryt. Man över bord. Gira höger. Overload. Overload. Overload...

Sorry. Excuse moi. Förlåt. Jag ska sluta vara en sån dramaqueen. Snart. Någon gång. För man kan faktiskt inte trakassera sina grannar med tre låtar på repeat i all evighet. Då är det dags att skärpa till sig. Ta tag i saker i allmänhet och sitt liv i synnerhet. Trycka in Esc-knappen i fem sekunder. Stäng av. Och starta om.

/ Frida

Andreas är snäll nog att ta sig en titt på mina högtalare som inte gett ett knyst ifrån sig efter att jag dragit ut sladdarna över lovet. Efter en stund undrar han om jag har prövat att höja volymen. Det har jag inte... Jag blir så trött! Jag är inte så här korkad på riktigt! Jag har bara otur när jag tänker...

/ Frida

Här har ni ett relativt okänt ord till er gamla dammiga SAOL där hemma. Skriv in det någonstans mellan kvacksalvare och kvarg skulle jag tippa. Kvalisort är ett positivt ord med negativ betydelse. Det lämpar sig bäst för att lätta upp situationen då man önskar framföra klagomål på en produkts kvalité, men samtidigt innerst inne vet att det är överdrivet engagemang, fast man kan ändå inte låta bli.

Det är min pappa som är fader till ordet. Trodde jag. Vid närmre efterforskning ger kvalisort cirka 17500 träffar på google, men låt oss tro att det är min pappa som kommit på det, han tror det. Han brukar ordet med jämna mellanrum och senast när vi var på Mekonomen. Jag tänkte redovisa händelseförloppet för att ge ett exempel på en situation då det kan vara lämpligt att ha ordet i bakfickan.

Pappa skulle skriva på ett kvitto och mekonomenpennan han fick till sitt förfogande var väl inte den bästa han upplevt under sina många år som kvittounderskrivare. Som om man orkar bry sig, fast ändå. Till Mekonomens försvar ska det förtydligas att de specialiserar sig på bildelar, inte pennor. Därför tror jag inte att massproduceringen av reklampennor får särskilt stort utrymme i deras budget. Samtidigt ska de vara aktsamma på vad de sätter sin logga eftersom det kan komma att spegla hela företaget.

Nåväl. Exakt hur min pappa resonerade vet jag inte men hans tankegångar gick säkert åt det håll som pappors ofta tenderar att göra. Han ville påvisa pondus men samtidigt finurlighet och komisk behärsknig. Varvid han yttrade följande till butiksbiträdet:

- Jadu, det var ingen bra kvalisort på den här pennan!

Och där har ni det, svårare än så är det inte att använda ordet. Nu ber jag er att likt mina apostlar sprida det över jordklotet.

/My

Häromdagen skröt jag för mamma om hur händig jag är med orden ”Man klarar nog att göra det mesta själv egentligen om man bara har tid att sätta sig ner och läsa sig till hur man gör!”

Mmmm... Jag inser nu att det kan ha varit en åsikt som grundade sig mestadels på okunskap och det faktum att jag aldrig någonsin i hela mitt liv har satt mig ner och faktiskt läst en hel bruksanvisning av något slag alls. Sannolikheten att jag kommer att göra det och bli överbevisad är inte speciellt stor heller, så jag kan ju rent teoretiskt fortsätta att leva i tron om att jag klarar det mesta själv i mån av tid.

Dessvärre så vittnar mina nya lampor som sitter uppe lite på svaj och varav bara den ena faktiskt lyser, om att så kanske inte riktigt är fallet. Fail!

/ Frida

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro.

Det hade räckt med detta citat för att berätta om min övervintring. Men varför vara kort och koncis när man har en egen blogg och får skriva hur långa inlägg man vill?

Livet går sin gilla gång här i min hemort. Man behöver i regel inte se sig om innan man går över vägen, inte så här års i alla fall när alla sommargäster rest till mer urbaniserade breddgrader. Jag skulle nästan sträcka mig så långt och säga att det är en liten lantutopi men det vore inte riktigt sant. Det finns ju en liten petitess som förstör lite, precis som ett fult barn till snygga kändisar. Kärnkraftverket.



Eftersom vi har navet till halva Sveriges elförbrukning på vår bakgård utgår x antal ledningar härifrån till överallt. Dessa tycks befinna sig vart man än går, eller i alla fall vart man än försöker ta fina landskapskort. Just detta är väl det som är vageln i ögat. Annars märks det inte så mycket av förutom den specialradioapparat vi närboende äger som automatiskt går igång om det skulle ske en olycka på verket. Och de vita pillren vi tilldelats som ska sväljas om specialradioapparaten säger att vi ska göra det.



Samhället passerar du på ca 12 sek om du håller tillåten hastighet i bebygd tätort. Då kör du förbi ortens egna Tatoo & Piercing som jag misstänker bara varit en skylt de senaste åren. Tror tatueraren hann öppna och stänga snabbare än någon hunnit passera samhället samt nyttjat dess fulla utbud. Det vill säga köpt ett paket mjölk i affären, hundfoder på Lantmännen, beställt en pizza och klippt sig på Ullis Herrfrisering. Men låt dig inte luras av det lilla samhället, bygden är stor och sträcker sig både hitom och ditom gamla E6:an.

Ortens stora stolthet är Borrås Skåra, där scener ur Ronja Rövardotter spelats in. Fast det påståendet är inte sant. Det kom för något år sedan fram att det varit en illvillig lärarinna på bygdens skola som talat osanning. Borrås Skåra var tydligen endast en het kandidat som föll bort i slutskedet. Trots att sanningen raserade den stolthet jag och många i min generation vuxit upp med, föll många bitar på plats genom lögnens avslöjande. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med A: hur de lyckades bredda klippväggarna, och B: hur de lyfte bort och satte dit stenen.

 
Borrås Skåra                   Ronja i Vargklämman

Här är det idylliskt att bo om man är ko, gillar att känna/vara släkt med alla i den lokala ICA-affären eller om man som jag, gillar havet och lagom portion enskildhet med jämna mellanrum. I ärlighetens namn har inte vi så mycket att skryta om under vinterhalvåret, förutom bandyn då kanske. Sunvära SK´s bandymössa var ett värdigt alternativ till hockeymössan i mellanstadiet och belysningen från bandyrinken lyser upp himlen om kvällarna likt lampan i Gotham City.





Det finns inte så mycket mer att säga. Här finns inget och allt på en och samma gång och det är nog det jag uppskattar. Det är en tillflyktsort där inget annat i livet inkräktar. Jag längtar till sommaren, lagom tills jag fyllt min stress- och civilisationskvot igen. Då ska jag ligga på stranden, följa myrstigar, tugga granskott, klappa fjärilslarver som kryper över vägen, fiska krabbor, gå på kalvsafari och annat rofullt.  










My

”Om man inte visste att Ibiza var en ö, så verkade det så onödigt att åka hela vägen tillbaka till ön för att köpa pizza.” Zandra Sjöberg (Ooh, we're going to eat pizza. Ooh, back to the island)

Vissa låtar lärde man sig innan man kunde engelska. När man sjunger med i dom nuförtiden så kommer man snabbt till insikten att man faktiskt hellre borde vara tyst. Ord som inte ens nästan liknar engelska ord lämnar ens mun och man blir förvånad över att det knappt går att urskilja vad låten faktiskt handlar om. Ace of Bace har klassiker som ”I saw the sun, and it opened up my eyes, I saw the sun” på sin repertoar till exempel. Jag kunde aldrig riktigt förstå varför man skulle titta direkt in i solen och varför det var en sån uppenbarelse när man väl gjorde det.

En barndomskompis till mig gillade Michael Jacksons Black or white väldigt mycket och när han inte kunde texten så satte han in det inte helt självklara ”Bingolotto my baby, it don't matter if you're black or white.” Jag vet inte om han vid något tillfälle faktiskt trodde på riktigt att det var så låten gick, men jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, så jag väljer att tro att det var så.

Idag kom det fram att Zandra sitter inne på vad som måste ses som rekordet. Häromdagen så skulle hennes man sjunga Huvud axlar knä och tå för deras bebis Selma. När han kom till ”ögon, öron, kinden klappen får” så skrattade Zandra och rättade honom med: ”Ögon, öron, kind och kaprifol”. Njae... varför blanda in blommor i mixen av kroppsdelar? Det känns ju lite omotiverat faktiskt. Och att missförståndet inte har uppdagats tidigare? Sången är ju trots allt på svenska, och dessutom har den ju ett antal år på nacken.

Hennes tolkning av We're going to Ibiza är också en av mina absoluta favoriter i felsjungningarnas värld. Men just den lilla missen kan jag tänka mig att det fanns fler som gjorde...

/ Frida