Visst är det härligt med människor som alltid levererar och lever upp till ens förväntningar gång på gång? Fröken Regnskogskövlare gjorde oss självfallet inte besvikna under dagens introduktion till kursen Från fackspråk till prosa. Hon levererade nästan över förväntan i pappersväg och då ska reservationen ”aktuella texter av mindre omfång kan tillkomma” tilläggas, samt sju övriga kurstitlar vi är rekommenderade att införskaffa.



Vi var ju några som förutsåg att den här kursen skulle bli allt annat än himmel och aldrig sinande glassberg. Eftersom jag läser Projektledning istället är jag därför inte nödd och tvungen att genomlida den här kursen. Jag var ändå inställd på att ge den en chans och jag ansträngde mig verkligen. Men hur jag än vände och vred på papperhögen började ett abrubt kursavhopp efter dag 1 sakta men säkert ta form i mina tankar.

Men så är det ju det här förbaskade samvetet. Jag är här för att plugga, jag tar lån för att utbilda mig. Kunskap kan man aldrig få nog av och det klart att jag hinner med om jag bestämmer mig för det. Det där samvetet hemsöker alltid mig. Ibland brukar jag fantisera om vilken bekymmerslös och lycklig människa jag hade varit utan det.

Sen är det ju alltid trevligt att gå till skolan och träffa klasskompisarna några dagar i veckan. Vilket för visso kommer uppvägas framöver av nöjet i att kunna pika dem och leverera glirningar när de är som mest nere i sin kursmisär.

Projektledningen har knappast varit ett tårtkalas hittills den heller. Emelie lider fortfarande av sviterna då hon tvingades bevittna den västbeklädde lärarens rikligt behårade myntinkast från första parkett. Och eftersom jag har som princip att bara läsa en självtorterande kurs åt gången lutar det åt att Fröken Regnskogs pappershög går direkt till återvinning.

//My

Häromdagen sa My till mig när vi var på väg hem från stan:

"Frida, du skalar jämt sladdar!"

Ja... onormalt ofta finner jag mig själv experimenterande med diverse kabelhärvor eller lampattiraljer. Belysning är ett intresse som av någon anledning tar upp en hel del tid och kraft i min vardag. Jag vet inte varför. Det jag däremot vet, är att jag behöver en ny hobby. Omedelbart!

/ Frida

Tanken med den här bloggen var väl kanske aldrig att endast vi själva skulle förstå vad som skrevs på den. Ibland händer det dock ändå att man blir så uppe i ett pågående projekt att man tror att hela världen kretsar kring en själv och ens filminspelning/skrivuppgift/matvanor/ekonomi eller allmänna bekymmer. Eller jag kan kanske tala för mig själv på den punkten i stället. Mina privata problem omvandlas ibland till universella, både i och utanför det här forumet. På sätt och vis är det ju inte så konstig att man skriver om det man vet och det man upplever. Men för att det ska vara någon som helst poäng för andra att läsa om det, så kan det ju kanske vara bra att sträva efter att åtminstone förklara sina insideskämt när man drar dom.

Därför kommer här en nästan färdig version av filmen: En slackers samvete.

Jag vet att det har varit en del insidebloggande angående just den, men jag lovar att jag ska försöka bättra mig på den punkten i fortsättningen. Lite i alla fall.

Filmen är en inlämningsuppgift i kursen Fritt berättande. Den är skriven, producerad, regisserad, filmad, klippt och redigerad av Slackerteamet bestående av: Richard Larsson, Sofie Pettersson, Robin Bolinsson, Helen Faraji och Frida Rundqvist.

I rollerna: Robin Bolinsson - Slackern & Samvetet.

Inhyrd röst: Gustav Rosensköld - Berättaren och Samvetet

/ Frida

Jag pratar i telefon med mormor om väder och vind, och vi hjälps åt att beklaga oss över den hiskeliga kylan. Mormor säger:

- Men jag har ju mina sånna där dödgrävarkalsonger på mig i alla fall.

- Hette det så förr? Undrar jag lite förvånat. Jag hinner fundera lite över att det kanske var kyligt att gräva gravar förr i tiden, och att det här med lånkisar kanske är ett modernt uttryck, innan hon förklarar:

- Nej, men det är ju... vad heter det nu igen...? Dödskallar på dom!

Eh, jaja. Såklart. Dumt av mig mormor! Det är ju inne och så. Här gick jag omkring och trodde att hon var gammal och vis, men så var det ju rockig hon var! Jag vill också ha ett underställ med dödskallar!

- Men varför köpte du ett par med dödskallar på mormor? Frågar jag lite förvånat och undrar om min kristna mormor har gått och blivit satanist på gamla dar.

- Jag trodde ju att det var björnar ju! Säger mormor som om jag är urbota korkad som inte redan själv har dragit den slutsatsen.

- Ja. Det är ju lätt hänt...

/ Frida

3. Wok-tången

Enkel men funktionell design. Kockens förlängda hand som kan användas till så mycket mer köksbestyr än bara wok. Oumbärligt allroundköksredskap.

//My

Frida tänker: Det känns som om mina linser skaver lite, men jag har ju hackat chili, så det är nog bäst att inte pilla sig i ögat.

Frida gör: Inte ett skit.

Frida tänker: Nu måste jag rätta till min lins. Men jag har ju hackat chili, så då är det nog bäst att tvätta händerna ordentligt först.

Frida gör: Inte ett skit.

Frida tänker: Inte ett skit.

Frida gör: Pillar sig i ögat.

Frida tänker: Det här var fanimej det ondaste på riktigt länge. Och många andra fulare ord.

Frida gör: Får panik och pillar ut linsen - fortfarande utan att ha tvättat händerna.

/ Gissa vem

13: 16 Väst-Loe är inte här, Hoppe har tagit hans plats.

13:17 Hoppe gläds åt att alla är tvungna att lyssna på honom. Vi får avbryta när vi vill. För att vi ska kunna fokusera på att smälta maten. Vi får även ställa oss upp i bänkarna och göra gymnastiska övningar. Om vi skulle känna behovet.

13:19 Ingen har läst i kurslitteraturen. Stor förvåning där.

13:20 Det är svårt att blogga och lyssna samtidigt. Hur klarade Studentjävlarbloggen den här utmaningen?

13:21 Min cola glider ner från bänken hela tiden. Dålig vinkel! Kan man inte tillverka bänkar som inte lutar?

13:22 Riskdiskussion. Någonting om Portugal. Och vulkaner och flygkaos.

13:23 Jag vågar inte öppna plasten på min macka. Oljekrisen i gulfen på powerpoint. Om man befinner sig i oljeindustrin så berör det. Okej.

13:25 Anekdot om Egypten. Föräldrar som "pyntar" resan och elever som fastnar i mellanöstern. Ajajaj... Tänkvärt mycket tänkvärt!

13: 26 Uppmuntran att klaga på kursledningen. Skolan är inte verkligheten. No shit?

13:27 Att leverera trots att det går åt pepparn ibland är bra för karriären tydligen.

13:28 Saabaffären. Vet jag ingenting om?

13:29 MDH-orange illustration angående teknikutveckling. Jag känner mig skyldig som bloggar i stället för att lyssna.

13:31 Slöputtar som alltid kommer för sent. Jag känner mig inte ett dugg träffad...

13:32 Det är jättefarligt att alltid jobba i samma grupp som människor man känner. Det är skillnad på inre effektivitet och yttre. Mmmm

13:33 Det är en risk att vi bara har kontakt med Loe. Och det var inte jag som sa det!

13:34 Paus för större uppmärksamhet på föreläsningen. Återkommer strax.

13:35 Tillägg - Powerpointen är ful som stryk och tydligen så var tsunamin förutsägbar och inte ofattbar. Det kan man kanske ha delade meningar om.

Okej - Paus!

13:46 Riskanalys av grupparbetena - Sömnbrist, SJ, Frånvaro, Dödsfall, Kommunikation, Sjukdom, Resurser, Avhopp, Teknikproblem, Kurser som krockar. Det är ett under att det nånsin färdigställs några grupparbeten alls...

13:49 Sofies block är ett direkt bevis på föreläsningens relevans. Det är fyllt av en miljon små rutor i bläck. Anteckningar: 0.

13:50 En buss har brunnit och Hoppe har inte alls räknat med det. Men han kom hit ändå.

13:51 Hoppe tycker att man ska planera in "Slack" i projektet. I'm all for it!

13:52 Powerpoint visar en uggla och det står "Säger Ugglan" på den. Ugglan pratar om industrisamhälle och informationssamhälle. Varför säger ugglan något alls? Och vad gör man egentligen i ett jordbrukssamhälle?

13:53 Sofie har vänt blad och fortsatt med rutorna. Det pratas om att skruva på muttrar och dra i spakar.

13:55 Jag funderar på allvar på att ta Hoppe på orden och utföra lite gympa mitt i salen. Det hade varit spännande. För alla tror jag.

13:57 Har jag några textböcker? Nej... Heter det textböcker? Finns det inte text i dom flesta böcker? Hoppe säger inte att han har rätt. Men det har väckts en fråga. Min sover.

13:58 Sociala medier har vi tydligen inte hört tillräckligt om. Så nu vet vi att facebook och twitter är viktiga företeelser för utvecklingen. Undrar om han vet att jag live-bloggar?

13:59 Jag försöker att se ut som om jag är lagom intresserad. Jag tror att det går dåligt.

14:00 Låter det spännande eller hemskt undrar Hoppe. Jag vet inte Hoppe, jag hörde inte...

14:01 Events är som Egypten. Folk samordnar sig. Eller nåt liknande.

14:03 Hoppe behöver nog hjälp att göra powerpointpresentationer. Eller åtminstone lära sig att använda färdiga mallar. Och nu blir det fika! Då kanske jag vågar öppna min macka.

14:25 Välkommen åter! Gabriel tycker att vi lägger ner mycket pengar på fika. Det har han rätt i!

14:26 Shell förutsåg oljekrisen. Grattiiiis Shell! Vad är det mest miljövänliga man kan göra med en oljeplattform om man vill göra sig av med den? Man sänker den. Vem kunde ana?

14:28 Att ta ansvar för sin plattform är att dra iland den i Norge. Green Peace är inte bara arga på My som har pälsmössa. Dom kämpar också mot Shell.

14:30 Shells logga har fått horn och ser ut som en djävul. Trist för Shell.

14:34 Det hade varit bra om alla grupperna hjälptes åt med sina projekt. Det kommer nog hända...

14:35 Hoppe visar sitt förakt för Volvo och ABB. Hoppsan Hoppe!

14:37 Nu har powerpointen fått rörliga pilar i diagrammen. Hoppe hade fått stryk av lärarna på IDT.

14:38 Förr bestämde leverantören att alla bilar skulle vara svarta. Nu bestämmer kunden om dom vill ha en svart bil. Det vill jag. Jag vill ha en bil alls. Tack!

14:39 Iphone är en fantastisk produkt tycker Hoppe.

14:40 SJ får en känga som vanligt. Inget nytt där.

14:41 De strategiska paradigmens utveckling. Undra vad det betyder. Nåt med värde och organisation. Det gör en eftertraktad på arbetsmarknaden hur som helst. Så det kan ju vara värt att googla.

14:42 Hoppe gillar bensträckare och raster. Jag med!

14:51 Nu har jag tröttnat. Paus eller slut eller jag vet inte!

15:14 Killen i hörnet har vettiga åsikter och en rolig mössa. Synd att läraren inte fattar vad han menar.

15:15 Dags att sluta snart kanske? Nu börjar det spåra lite. Diskussion om altruism inom projketledning. Inte helt relevant. Världen är en värdeskapande plats tycker Hoppe. Jag tycker att det låter flummigt.

15:17 Hur ska kakan egentligen fördelas? Jag kan ta hela. Bara ni slutar tjata. Flättanten gör ett inlägg. Jag misstänker att My ogillar detta.

15:18 Människor har fel och brister. Bla bla bla...

/ Frida

Här står jag och ler och verkar nästan brösta upp mig. Emilia har skrivit en artikel om miljövänliga studenter och jag fick berätta om hur jag tvingas hålla tillbaka mina karnivorbegär.

Jag ser ganska glad ut just där och då, men kanske hade jag gjort en sak annorlunda om jag hade möjlighet att göra om fotograferingen. Det var ju inte så här jag föreställt mig att jag skulle framstå, när jag en gång får chansen att synas för världens alla planetvärnare och pandaälskare.

Emilia drogade mig inte, det förkom aldrig någon övertalning att plocka av plagg efter plagg för att lura mig till nakenbilder som jag skulle ångra livet ut. Men kanske allt inte var så genomtänkt ändå. Hur miljövänlig jag än må vara tror jag inte jag kommer skrapa hem några poäng från världsnaturfondens anhängare, när jag bär en pälsmössa på deras startsida.

För att förekomma kvällspressen går jag nu ut på egen hand och dementerar. Det är fuskpäls. Inköpt på Åhléns. Det varmaste jag någonsin burit på huvudet vill jag tillägga. Så Greenpeace, ni behöver inte barrikadera min dörr imorgon bitti. Jag är på er sida, eller ja… Inte så till den grad att jag skänker pengar eller skulle tänka mig att medverka i era hyss. Men ni gör verkligen ett kanonjobb!

//My

Äter homosexuella annan mat än heterosexuella? Eller är dom bara bättre på att laga mat? Blir det fusk om dom är med i något av dom andra halv åtta hos mig programmen? Konkurrerar dom ut dom andra deltagarna då? Eller är kvällens special någon form av paralympics från tv4:s sida? Nu låter det kanske som om jag upprörs mer än vad jag gör över det här, men man blir ju lite nyfiken? Eller? Hur gick egentligen tankegångarna liksom?

Vilken påverkan har egentligen någons läggning i ett matlagningsprogram? Jag hoppas få svar på mina frågor av Helge eller någon annan insatt person innan kvällen är slut!

/ Frida

Självcentrerad, oromantisk, envis, oseriös, hypokondrisk, slarvig, opraktisk, hispig, skränig, otränad, tålamodslös, virrig, ostrukturerad, cynisk, sarkastisk, oekonomisk, luspank, pessimistisk, ironisk och lite gnällig tjej söker lugn, harmonisk, social, rolig, praktisk, spännande, spontan och omtänksam kille.

Ring mig!

/ Frida

/M

1. Jag har "sparat" fyllematen till frukost åt mig själv. På soffbordet ligger en torr subway-macka, endast tuggad på lite i ena hörnet. Bredvid står en helt full, men öppen colaflaska och under bordet ligger en halväten kaka.

2. Innanför dörren ligger min jacka i en hög. Dragkedjan är trasig och har fastnat och det ser ut som om jag har vrängt hela jackan över huvudet för att ta av mig den. Utspritt runt jackan ligger också innehållet från mina fickor.

3. Min telefon beter sig mystiskt. Troligen beroende på att den har träffat marken mer än vanligt under det senaste dygnet. Men - vad vet jag?

/ Frida

Slackern har under inspelningens gång i ärlighetens namn gått med på det mesta. I början med en viss motvillig trulighet, men allt eftersom tiden gått, även med värdigt dold entusiasm och nonchalant inlevelse helt i rollkaraktär.

Att få på slackern en vanlig hederlig skjorta, visar sig dock vara i det närmaste omöjligt. Initialt är det stora problemet att lyckas pilla in alla de små knapparna i de lika små hålen, och att dessutom välja rätt hål. Slackern ser om möjligt ännu slackigare ut efter att han fylleknäppt en skrynklig skjorta i modell lånad, utanpå sin t-shirt och hjälpinsatser måste till. Tyvärr utbryter stor tumult och en viss panik när knapparna väl kommer på plats och slackern hävdar plötsligt att han inte kan spela in slutscenen eftersom han känner sig instängd och får klaustrofobi av skjortor. Bärandet av skjorta jämförs upprört med andra fobier och rädslor och det uppstår vilda diskussioner om huruvida grannen skulle kunna vara slackerns body double, eftersom han redan har skjorta på sig. Kameramannen är bakistrött och irriterad.

För att tämja slackerns vildvuxna hår, produceras ett skruttigt och uttänjt hårband fram ur tomma intet, men också detta leder till viss osämja eftersom hårbandet ser ut som en orm och inte riktigt duger. Alla försök att få slackern att kamma håret visar sig inte helt oväntat vara förgäves och teamet på plats väljer att ha överseende med detta eftersom dom inser att dom måste välja sina krig.

Av någon anledning verkar slackern inte ha någonting emot att bära slips och en kort stund verkar det även som om han själv skulle kunna få till en hyfsad knut på den. Så är tyvärr inte riktigt fallet, men han får det åtminstone att se ut som om han vet vad han gör. Eftersom ingen i teamet och inte heller grannen kan knyta en slips, så blir det till att konsultera google angående tillvägagångssätt.

Slackern blir ruskigt söt men lyckas av någon anledning ändå inte se helt ordentlig ut där han sitter intryckt på botten av garderoben och svär åt kameramannen och över sin brist på plats. En gång slacker - alltid slacker?

/ Frida

Jag orkar inte mer nu. Därför bestämmer jag härmed, att nu är det vår. Jag tycker gott man kan få bestämma sådant själv. Ni vet väl att det är sommar så länge gräset är grönt och man har shorts på sig? Likaså blir det vår när man köper hem nya blommor. Det är perfekt för jag har höga insynsskydd så jag ser ingen snö, bara sol blommor och blå himmel. Lite Håkan till det och saken är biff. Ett gammalt talesätt lyder också "när Volvokillen i huset monterar isär och städar sin Volvo är det vår". Och just det gjorde han idag.

Det har alltså blivit tillökning i blomfamlijen, ingen risk för koldioxidförgiftning här inte. Vi tog även några farväl och sörjer nu fru Orkidé och lilla Höstglöd vars liv inte gick att rädda. De somnade lugnt och stilla in i soprummet ikväll. För att förebygga liknande öden i framtiden har jag planterat allt the old fashion way den här gången. Så som mor och mormor trugar på är det enda sättet. Det vill säga man planterar om blommorna i ny jord, i stället för den latare varianten när man låter blomman vara kvar i den medföljande plastkrukan. Det blev en jordig procedur jag hoppas betalar sig. 



Låt mig presentera mitt nya skötebarn som flyttade in igår, fröken Mårbacka. Hon ska få allt solljus och all min kärlek och omvårdnad. Hon ska växa och bli den vackraste, finaste och skönaste pelargonen i hela kungariket!

/My

Jag kan inte släppa taget om Maud riktigt än. Att stiga in i denna kvinnas garderob måste vara som att kvävas till döds i en maskin som gör rosa sockervadd.























Jag visste inte ens att det tillverkades så här mycket kläder i rosa kulörer, men det kanske är för att Maud snor åt sig allt hon kommer över. Det finns mer exempel att hämta men jag känner att jag brutit tillräckligt mot upphovsrätten för vad som är lämpigt en lördagseftermiddag.

//My

Innan Emelie tog Gustaf under armen och drog till Odense hann hon med en lektion, lite discodans och skolk från Projektledningen.

Det är lite komiskt att vi valde denna kurs för att slippa fröken-segare-än-sirap men istället lyckades få magister-trögare-än-kola. Han är allt vad man inte föreställer sig att en lärare i projektledning är. Han behärskar i och för sig en del amerikanska uttryck som ”what ever va?” och ”buisness” men i övrigt skulle han lika gärna kunna misstas för en slöjdlärare, som till exempel skulle kunna heta Rolf. Han har galna röda ögon, ögonbryn som fått växa utan överseende och stora händer. Han rycker på axlarna när han ljudlöst skrattar åt sina skämt och han trivs bra i västar.

Det pratades om hårda processer, om mjuka processer och om mjukhårda processer. Nätverkskillarna påpekade att ”kontrasten mellan mjuka och hårda processer kan vara förödande för hela spelbranchen”. Jag förstår inte. Istället spenderade jag första delen av föreläsningen åt att avgöra om killen i raden framför mig led av mjäll. I desperation och för vår egen överlevnad köpte Sofie och jag Coca Cola och koffeinberikad choklad på rasten. Det var kul så länge det varade men utmynnade tyvärr i magknip.

I klassen finns en kvinna i klimakteriet som helt och hållet ignorerar alla oskrivna regler som finns på högskolan. Man får aldrig, aldrig leda in läraren på ett sidospår som inte har med lektionens ämne att göra, allt som sinkar en föreläsning är strikt förbjudet. Men hon fullkomligt ratar denna vett och etikett, utformad för allas trivsel. Istället har hon ett konstant pågående internsamtal med läraren, då hon hummar medhållande med allt han säger och hon inflikar ständigt kommentarer och försök till humoristiska inslag.

Kvinnan gillar bekväma koftor och lila attiraljer, idag ett lila hårband som höll ihop hennes långa grå fläta. Hon föredrar förmodligen djur framför människor och har med största sannolikhet fler än tio katter hemma, som mer än gärna får slicka henne ren runt munnen efter varje måltid.

Det var synd om Emelie som missade lektionen men jag tog anteckningar åt henne:



Och jag kom tillslut fram till att det inte var mjäll. Det var en kombination av utebliven hårtvätt och vaxrester som gav upphov till mina misstankar. Hårbottnen såg frisk och välmående ut i övrigt.

Jag välkomnar helgen med öppen famn.

//My

Jag kan ibland störa mig på folk som stör sig på tv-reklamer. Mest så grundar sig detta på självklarheten i att man stör sig på löjliga filmsnuttar, som avbryter det man egentligen tittar på för att sälja in skit som ingen jävel behöver och dessutom gör det på ett fördummande och nedvärderande sätt. Det är nästan så att jag har börjat tänka att reklamer egentligen är till för att störa människor i deras tv-tittande. Ändå fascineras jag ibland av dess seriöst slående och enastående störighet. Vissa grejer är så oerhört provocerande störande att de måste ha krävts ett helt team av talangfulla reklamare för att skapa dem.

Nu är det dock så, att trots den banala självklarheten i det, så måste jag störa ihjäl mig på följande:

Bauhaus lilla käcka jingel - när det måste bli bra. Hur ofta bygger man grejer som inte behöver bli bra?! ”Det är lugnt! Det är bara en veranda! Den måste ju inte bli bra. Ruttnar den så ruttnar den!”

Alvedonmannens inte så befogade fråga: ”Visste du att Alvedon hjälper både mot huvudvärk och mensvärk?” Ehm... Ja. Var det en stor chock för dig när du upptäckte det?!

Överlag kan man kanske säga att jag är emot alla typer av retoriska och löjliga frågor som ställs till tittaren. Kom inte in i mitt vardagsrum och ställ korkade frågor! Jag blir bara grinig då. Och sen stör det mig att jag stör mig, och då blir det plötsligt ännu värre!

Ja ni ser väl själva. Men för den som fortfarande famlar i mörker kan jag avsölja att några av de gemensamma nämnarna är: rosa, falskt leende, utnyttjande av makt för eget välmående, gäll röst, galenskap och ull. 

Jag vet, det finns betydligt värre troll i riksdagen att hacka på men idag är det Mauds dag.

My