Nu jävlar ska det pysslas!
Idag har jag shoppat:
En dödskallering
En limpistol med tillhörande limstift
Tre kassettband
Ett paket bollfrans
Ett par leggins
Ett paket fryspåsar.
Och inte minst en otroligt snygg påse från myrornas
som kommer att ramas in och sättas upp på väggen
Något udda inköpslista, och troligen något Farbror Frej skulle uppskatta.
Nu känner jag att det kliar i fingrarna och min spraynerv.
Jag tror jag skiter i träningen idag.
Jag måste fan pyssla innan jag dör!
/ Frida
Resignat
Ett soffbord från grovsoprummet, ett par ben från ett blocketfyndat köksbord, kontaktplast och lila lackfärg blir efter lite sågande, filande och målande ett matbord som får plats i en avlång studentlya på 30 kvm.
Stolarna är målade loppisfynd för 25 kronor.
Tekannan är arvegods från hurjagträffadedinpappas redaktionsmedlem My.
Hållbar, billig studentdesign!
/ Frida
Nystart
Om Emelie: Gillar man att titta på saker som lagas i ugnen har man ett stort tålamod. Det är alltid godare att baka en kaka själv än att köpa den och hemmagjorda prylar kan vara aldrig så skeva utan att vara fula. Det är processen och vägen dit som gör mödan värd.
Innovativt ordskapande
Kalla oss ordmärkare, nördar och språkpoliser. Vi skrattar åt felstavningar, klagar på röriga layouter och älskar att korrigera varandras uttal. Men ibland leder språkfascinationen till något riktigt bra. Vi förvandlas till innovativa språkkonstnärer.
Man skulle kunna påstå att det är en plikt som medborgare att utveckla språket och skapa nya uttryck och ord. Ditt ordförråd speglar din personlighet. Och vem vill inte vara nyskapande och kreativ?
Ordet marvelöst spottade jag ut ur min mun häromdagen. Ett ord om inte finns med i allas vår favoritbok SAOL, men som det helt klart finns utrymme och behov för. Ett försvenskat marvelous. Svårare än så är det inte. Sätt igång att skapa! Underbart! Marvelöst!
Revenge of the Nerds
Det brukade vara ocoolt att vara nördig. Det brukade vara mesigt att vara töntig. Det brukade vara fel att vara fel. Helt plötsligt har världen hamnat lite på sniskan, och Clark Kent behöver inte längre ta av sig glasögonen så att ingen ska känna igen honom. (Galet bra förklädnad förresten!) Han kan vara superhjälte med glasögon om han känner för det. Nu kanske det hindrar hans röntgensyn, det vet jag inte. Men om han vill, så kan han ohämmat stå för sina brillor.
Jag har känt den här revolutionen koka under ytan länge nu. Det har smugit sig in älskvärda töntar i varenda serie värt namnet, lite som det smög sig in en homosexuell kille överallt nån gång på nittiotalet. Det är som ett slags tecken på att något håller på att bli allmänt accepterat, men inte riktigt är där än. Nu är den homosexuella killen en så vanligt förekommande karaktär, att om man vill få någon att höja på ögonbrynen, så måste man ta till andra grepp. Inte ens homosexuella tjejer gör tricket längre. Det är det tunga artilleriet som gäller. Därav de älskvärda töntarna.
På något sätt verkar de ha starkast koppling till kriminalserier, nördarna. Och det är ju bra för mig, för jag gillar verkligen kriminalserier. Och nördar. Mina favoriter är lite borttappade, ofriserade, helst glasögonprydda killar med onaturligt högt iq. Och det är ju inte direkt svårt att hitta sånna just nu.
/ Frida
Vad du än tänker – tänk tvärt om!
Här kommer ett boktips till alla som vill bli lite mer kreativa, vill se livet ur ett annat perspektiv eller vill klättra på karriärstegen. Paul Ardens bok ”Vad du än tänker, tänkt tvärtom” är rolig, originell och så lättläst att den tar slut innan den har börjat.
Eftersom han uppmuntrar till att stjäla, snor jag det här:
Steal. Steal from anywhere that resonates with inspiration or fuels your imagination. Devour films, music, books, paintings, poems, photographs, conversations, dreams, trees, architecture, street signs, clouds, light and shadows. Select only things to steal from that speak directly to your soul. If you do this, your work (and theft) will be authentic. Authenticity is invalueable. Originality is non-existent. Don’t bother concealing your thievery – celebrate it if you feel like it. Remember what Jean-Luc Godard said: ”It’s not where you take things from – it’s where you taket them to.”
/ Frida
Kungälvsinflation
Är det någon mer än jag som har noterat inflationen av Kungälvska dokusåpa- och talangjaktskändisar det senaste året? Jag börjar snart själv tro att jag ljuger, när jag varje gång vi tittar på tv på Vasbergsgatan förvånat utropar; han kommer från kungälv! Eller; henne känner jag!
Min nya idol KF (Karl Fredrik) i Biggest Loser Sverige gör verkligen ett imponerande jobb! Och rolig är han också!
I Svts jakten på julia, kom estet- Shirin långt!
Kanal 5 och Kungarna av tylösand lyckades övertyga kungälvskillen Rang att göra bort sig på nationell nivå som omväxling! Bloggar för kanal 5 gör Andreas Wijk, sångare och modebloggare.
Idol har snappat upp ett par talanger, tyvärr gick varken Henrik Lundholm (2010) eller Alexander Konstantoulas (2009 ?) vidare till fredagsfinalerna! Bandet med killarna från Mimers musikklass har jag inte sett till igen, så jag kan inte säga huruvida deras sångare kommer vinna idol eller ej. Får hålla utkik! (Alexander lyckades ju även nästla sig in i programmet du är vad du äter ett par veckor senare, och ryktet säger att han har någon typ av skivkontrakt.)
Bortsett från g-kändisarna, så finns det just nu ett antal unga personer som verkar ha en mer bestående plats i rampljuset. Björn Gustavsson, Pontus Wernbloom, Karin Da Silva, Antonina Kobylinski (bandit rock) är några exempel. Får mig att undra om det bara är för att jag har flyttat så långt, som jag blir påmind om Kungälv så ofta? Är detta något slags sign att jag borde flytta hem om jag vill göra något med mitt liv?
Ocensurerat Ansvarsifrågasättande
Sms-konversation igår natt ca kl. 00:57 - 01:19
Frida:
Vakar ni fortfarande?
Zandra:
Nu gick de precis... Uss och fy...Vart är Sverige på väg?
Frida:
Nej, jag vet! Man får lite tårar i ögonvrån!
Zandra:
Jag röstade på sossarna men är inte förvånad att det blev alliansen!!
Frida:
Jag röstade faktiskt grönt. Men jag har inget emot alliansen. Det är mest det här med SD som jag är så sjukt upprörd över så jag inte vet vart jag ska ta vägen!
Zandra:
Men samma här trots att jag röstade rött!! Denna Jimmy vetti!! Ansvar hit och dit! Måste sova nu!! Puss
Frida: Haha, ja det var verkligen ett jävla tjöt om ansvar!
Som så många andra gånger slår hon huvudet på spiken den där Zandra. Jag har också undrat, nämligen.
Vad är det Jimmie så evinnerligt gärna tar ansvar för?
Att Mein Kampf trycks i nya upplagor? Att bland-cdn med vit maktmusik kommer med till deras nästa partiparty? Att alla hans rakade efterföljare som råkat skära in hakkors i pannan på sig själva får ordentlig vård för våra skattepengar? Just diskussionen om ansvar känner jag är väldigt intressant!
Jimmie, ta ditt ansvar!
/ Frida
Änglarna i Götet
Det sägs ju att i alla förhållanden finns det en givare och en tagare. Det sista året har Isabelle utan tvekan varit givaren vilket tyvärr betyder att jag varit tagaren. Isa är en ängel som alltid lyssnar, ställer upp och skrattar åt mina skämt. Vi känner varandra utan och innan och över och under. Femton år i rad har hon utsetts till världens bästa kompis, av den enhälliga och omutbara juryn bestående av mig.
Isa är en ängel i dubbel bemärkelse eftersom hennes hjärta klappar extra hårt för Blåvitt. Så när jag ska gottgöra hennes försummade födelsedagsfirande bjuder jag inte henne på spa, vinprovning eller annat fjanteri. Derby mellan IFK och GAIS däremot, då snackar vi glad kompis.
Faktum är att vi var riktiga sportnördar under högstadiet. Isa sprang runt i en egentryckt tröja med IFK:s legendariske målvakt Bengt Andersson och jag använde min Stefan Lövgren-tröja lite för ofta. Listan kan göras oändlig på idrottare vi avgudade, vi hade stenkoll på varenda idrott man kan föreställa sig och vi förde ett heligt krig mot vår värsta fiende i klassen; "Luden-Bitch" som höll på AIK.
Turligt nog har vi med åren antagit en lite mer hälsosammare och normalare inställning till sport. Men visst pirrade det lite i magen när vi äntrade Ullevi, som på den gamla goda tiden. Ståplats fick det bli och där trivdes vi bra. Och min kompis Selacovic skötte sig fint och jag kände mig stolt. Vi råkar ju ha samma modersklubb Sella och jag.
Isa var mycket nöjd med sin kroppsvisiterare. Jag drog en riktig nitlott...
Klacken var snäll och ropade inte allt för fula ord och alla kramades så fint när Hysén gjorde mål.
Jag och Nick Jonas firar 1-0 målet.
Under spårvagnsfärden hem till Lantmilsgatan ringde både papporna sms:ade sina döttrar för att höra hur det varit på matchen.
Tack Isabelle för ännu en dag tillsammans och tack Göteborg för den varma solen.
My
Djuriskt lördagsnöje
Det här är Vilsta sportcenter. Jag kan hålla med om att det inte ser särskilt märkvärdigt ut, men innanför de plåtbeklädda väggarna döljer sig något helt fantastiskt. Höjdpunkten för alla exhibitionistiska gnagare. Den öppna vita dörren som du ser i bild, är nämligen entrén till de Nordiska mästerskapen 2010 för marsvin. Här samlas skadedjursälskande djurplågare från hela Norden för att klä ut sina hårbollar och vinna priser i olika klasser.
Burar, burar, burar. I burar på en yta av ca 30x30 centimeter chillar hundratals marsvin i väntan på att tävla, käka gurka eller auktioneras ut. Vissa ägare vandrar runt bland sina adepter och pillar, matar och peppar. Medan andra marsvin behöver lugn och ro före sin tid i rampljuset, och har ett draperi som avskärmning mot omvärlden.
Maailman X-elent Elmeri, en brindlefärgad Abessinier från Finland är bara två och en halv månad gammal, men redan lite av tävlingens lyxlirare. Lila gardiner står på kravlistan, och då är det bara för arrangören att ge vika.
Under de nordiska flaggorna i den bortre delen av hallen står domarborden uppradade. Bland de välmeriterade och opartiska domarna finner vi bland annat Bernhard Wiles, Melanie Mayoh och Jackie Driver från Storbritannien. Deras roll i sammanhanget är vital, när de ska utse Nordens bästa marsvin i klasser som: juniorsträvhår, seniorlånghår och Pet-Class, hanar.
Som en liten teaser, ligger priserna framme på ett dignande prisbord. Skulle man som marsvin gå och vinna någon utav klasserna är man värdig en av dessa exklusiva kit, tillsammans med äran och en av de blåa rosetterna i övre delen av bilden.
Skulle man till exempel komma tvåa i klassen Bis pet jr. Ja då får man stolt gå hem med en pin, en liten burk med oidentifierat blått innehåll, en 100g Marabou polka, en påse med något för marsvin förtärbart samt ett första klassens papprör. Förvånade nog var just Marabou polka ett återkommande inslag i nästintill samtliga prispaket. Kan det vara så att det finns det en viss fäbless för choklad smaksatt med mint hos antingen marsvin eller deras ägare? Uppföljning följer i ett framtida inlägg.
Under vår vistelse i Vilsta sportcenter hann vi inte med att uppleva någon prisutdelning. Men själva valde vi att utse våra vinnare i den egenhändigt betitlade klassen Freakshow. Vinnare var där Flodhästen och Grisen, som ståtligt bjöd oss på sina bästa poser.
I ett hörn av utställningen hittade vi Sighild och hennes kompisar, som antagligen är för små för att ha en egen utställning. Mössen tävlade även dem i klasserna: Frigolitätning och kloakrace.
Som pälsallergiker och i egenskap av allmänt ointresse av djur och deras maniska ägare, skulle jag kunna sammanfatta utställningen med ett enda ord. Intressant, men helt klart värt ett besök. Tävlingarna pågår idag lördag till och med imorgon söndag. Passa på!
Tänk vad lite färg kan göra!
Låt oss ägna några sekunder åt alla små saker i vardagen som förgyller våra liv. Det kan vara ett brev på posten från en vän som bor i Umeå, när en kompis har en extra tampong till övers, ett leende från någon man tycker mycket om, att inse att parken utanför huset består av lönnträd vilket lovar många vackra höstpromenader till skolan, eller som för Frida; en binge full av sparyfärg till nedsatt pris! Hon sken som en sol hela vägen hem!
My
Topp-3 Tv-produktioner jag inte skulle delta i om så mitt liv hängde på det
-
Dansfeber – Tv4:s tokpinsamma program där kändisar får leka småstjärnorna och mima och åma sig till kända koreografier. Kattis Ahlström ser mest borttappad ut och i juryn sitter till råga på allt den avskyvärt hurtiga Pernilla Wahlgren. Jag vill spy.
-
Kungarna av Tylösand – Kanal5:s töntiga satsning där några fjortisar har fått fri tillgång till sprit under sommaren. Vad är det för fel på folk? Herregud!
-
Simon & Thomas – De två sista inredarna på jorden som skulle bli insläppta i mitt hem. Och deras äckliga ettriga jävla små hundar borde lära sig att veta hut.
/ Frida
Moral i sitt esse
Brenda ska gifta sig med den 10 år äldre Stuart. Hur ska föräldrarna få henne att förstå att han inte är den han utger sig för att vara? Ska Brandon tacka ja till inbjudan från den äldre kvinnan från gymmet och hur ska Kelly och Brian fortsätta vara vänner när deras föräldrar möts i domstolen?
En dag som denna när man har tusen saker man borde ta för sig men noll motivation till att göra det, tackar jag gudarna för Beverly Hills. Jag kan bara lägga mig i soffan, slå på tv:n, slippa tänka på mitt egna liv och samtidigt höja min moral. Helt utan ansträngning. Jag ska erkänna att följande undgick mig när jag under 90-talet slaviskt följde kultserien. Men hör och häpna; Beverly Hills är inget annat än amerikansk moralpredikan av högsta kvalitet.
Karaktärerna känner jag redan utan och innan. Brenda som försvann så tidigt från serien att man knappt minns henne. Varje vecka slogs snälla och prydliga rekokillen Brandon och den äldre och svårmodigare Dylan om kampen om min kärlek. Sedan har vi präktiga Kelly och tönt-Donna som inte släppte till förrän hon var typ 40 år. Stackars Andrea som inte var lika snygg som de andra och Steve som levde på sin charm. Och så David, som mest gnällde och gick runt med ring i örat.
Så vad har jag då lärt mig idag? Att jag inte ska gifta mig med äldre opålitliga män samt inte låta mig bli förförd av min lärares hustru.
Då tänkte jag lite så här: Det där hade nog inte hänt mig i alla fall. Men sen tänkte jag lite så här: Jag har ju med största sannolikhet redan sett detta avsnitt för länge sedan, så det kanske är tack vare Beverly Hills ändå.
Sist tänkte jag så här: Det är nog på plats att gå upp och dricka vin hos grannen, för avsnittet om alkoholavhållsamhet har jag definitivt missat.
My
En ansats för en insats för miljön
Top 3: Vad kom först? (Ikeautflyktsversionen)
2. Sven Tumba eller Tumba?
3. Eskilstuna eller Västerås?
(När vi lämnat Västerås och kört någon timme började vi se skyltar mot Västerås igen...)
Top 3 - Fästanordningsprodukter
2. Spraylim. Fantastiskt hjälpmedel vid händelse av montering av plakat för skolarbeten. Gör man rätt, blir det slätt. Det är en njutning att applicera för alla oss med hemliga graffittimålardrömmar, och sitter som berget.
3. Smält socker. Alla som envisas med traditionen att bygga pepparkakshus vet hur tålamodsprövande denna aktivitet är. Personligen har jag många års erfarenhet, och har således prövat på de flesta metoder att fästa delarna i varandra. Bäst i test är smält socker, som stelnar på bara några sekunder. Dessutom är spänningen hög, för om man inte håller fingrarna i styr kan man råka ut för en brännskada.
/Emelie
Stort tillkännagivande!
Vasbergsgatan ska få tillökning. Var det planerat? Nej, men det är det ju sällan. Klarar jag ansvaret? Ja, det är jag övertygad om. Vårdnaden är ju trots allt delad. Det känns bara så rätt liksom. Jag blir ju inte direkt yngre och visst har jag längtat. Sådär lite i smyg. 
Härmed kan jag meddela att jag, Frida och Hornet (Sofie) blivit stolta föräldrar till en liten symaskin anno 90-talet. Ögonstenen införskaffades utanför Ikea i Västerås där det idag arrangerades "Sveriges största loppis". Eftersom detta är en blogg med faibless för loppmarkander var hurjagträffadedinpappa självklart på plats för att rapportera direkt. Förutom symaskinen fanns det inte så mycket mer att hänga i granen och vi försvann snart in på Ikea. 
Som alla Ikea-utflykter bestod dagen av inredningssnack, borttappad vagn, köttbulleportion, ännu större portion flams och självklart den obigatoriska felkörningen. 
Hemfärdens virrfärd orsakade en del argumentation i bilen, där ALLA vill avsluta samtalet (för fridens skull) men INGEN vill ge sig. Men vi tycker ju om varandra och hem kom vi. 
Vår röda väg hem och den lite kortare lila...
Tyvärr missade vi första halvan av födelsedagsbarnet Richies match. Men ett omnämnande, uppmärksammande och gratulation på denna blogg hoppas vi väger upp det missade stödet i starten.
Grattis Richie!
My
Nu är det illa...
Jag och Frida har i dagarna släpat våra stackars kroppar till träning, första gången efter en sommar som spenderats i fullkomlig oblyg lathet. Denna plötsliga fysiska aktivitetsomställning har totalchockat våra muskler som nu gått ut i full strejk.
Igår, var det jobbigt men uthärdligt. Ikväll, går det inte att beskriva hur hemskt det är. Min nacke har gett upp för längesedan, den orkar inte hålla uppe huvudet så bara det hänger mot bröstkorgen. Ryggen är krökt som en 90-årings och händerna kan inte greppa och ännu mindre lyfta föremål. Jag anlände krypande till duschen och varje gång jag tvingas till förflyttning i lägenheten är det kvidande tortyr. Jag förbannar de sladdar jag har liggandes på golvet, som tvingar mig att lyfta foten istället för att bara släpa den för att ta mig framåt.
Hoppas verkligen att Frida klarade att ta sig upp hem till sig, så hon slipper spendera natten i trappuppgången. Och det här är bara början, i morgon kommer vi inte kunna röra oss alls. Då är det riktigt illa...
My
